Ellen-propellern

är världens snällaste hund- men hon tycker om ordning och reda.
Det som gäller- det gäller- så det där med nyordning / oordning är hon inte riktigt med på.
Man kan nästan se ibland hur hon muttrar när hon knallar iväg när något inte är riktigt som hon vill ha det
Man biter tex inte i skurhinken, man slänger inte omkring metallskålar eller kommer hoppande rakt in i bädden och landar på någon som vilar …iofs är det väl bara Hugo som just nu sysslar med just detta- utom då Saga som genom alla år rabiat kastat sig över moppen när man torkar golv…och sen hotar att döda och förgöra den när moppen är tillbaka i hinken. Men det har hon hon varje dag under hela sitt liv så ingen ( mer än vi 2-beningar) bryr sig.

Ellen har tagit Hugo under sina vingar, och han följer tätt efter henne på gården- men man märker att han har respekt för henne, säger hon till så lyssnar han
Klara har blivit hans lektant- och hon busar gärna med honom, så även Bull (när han ids)

men Saga blev dragen i knorren en morgon- och då var det bara för Hugo att skynda sig undan den svavelosande tanten som kom emot honom Det var inte acceptabelt- inte nånstans. Saga vara så arg så ögonen såg ut som kolbitar- henne drar man minsann inte i svansen,
ligger man däremot stilla är det helt ok att få sova bredvid

Det är jättekul med en ”liten” valp i huset igen, och  skönt hur snabbt flocken tagit till sig honom, nu känns det som om han ”alltid” bott här.
Just nu är det tandlossning, lite feber och en snorig Hugo som gärna vilar lite extra – mellan busraiderna.

– Valborgsafton…

  • gick från ett morgonregn där knappt ens hundarna ville sticka ut en tass till att det klarnade det upp och blev riktigt fint mot eftermiddagen.
    Valborgafton är verkligen en dag som kan skifta år från år- från strålande sommarsol ( ok då nästan i alla fall) till som nu där snöfritt och vår känns minst ett antal veckor bort.

    Vi har en liten skogssluttning där det brukar tina undan ganska snabbt- och man såg att hundarna älskade att få nosa på mossa och lite grönt .
    Bull var inte helt nöjd med att han måste gå i koppel- men det är minsann inte bara han som tycker dom kunde få umgås lite närmare

    För att komma upp på sluttningen var vi  tvungna att ta oss över ett snötäckt dike (  som det sen visade sig var ett tunt snölager med en massa vatten under, och min vana trogen trampade jag genom- med kameran i handen…(tursamt nog den lilla kameran, och den ligger nu i en påse m grovsalt…och kanske kanske  klarar sig 😀



    Hugo gillar att leka med mopsarna, speciellt Klara som är snäll och uppoffrar sig som lektant, men man ser att han hänger på Ellen när det är spännande saker på gång
    – ibland innebär det att simma fram i snön
     

    men lite egna strövtåg måste man ju också ge sig ut på- även om man håller noga koll på var resten är
    ,

Det blev en jättehärlig skogsdag- och förhoppningsvis gör regnet att snön sjunker undan och fler skogsdungar tinar fram
Det finns nog inget som är så mysigt för en valp som att få undersöka alla lukter i skogen, få klättra och klänga, träna balans – allt i sin egen takt

– man glömmer så fort…

Jag minns att vi tyckte Ellen var så stor när vi hämtade hem henne- bredvid mopsarna såg hon gigantisk ut, även om man såg att hon var en liten valp
När man nu jämför med Hugo i samma ålder ser Ellen ut som en liten plutt.- och man ser tydligt att hon är tjej och han kille

– svårt att tänka sig att ”biffiga” Ellen varit så liten

– storfrämmande på farmen…

  • strålande sol och nu börjar snön sjunka undan. Varje år blir man lika förvånad över hur snabbt det går när det väl börjar- men det gäller att följa vårt upptrampade spår- annars sjunker man ner minst till knäna

    Hugo fick en mindre chock imorse när det helt plötsligt tinat fram en ”hund” som inte fanns igår

    – lite läskig verkade den också…

Sen kom det massor av hundar ( eller tre 😀 ) men det blev snabbt bus och spring. Mopstanterna satt mest och tittade på, medan Hugo försökte haka på den ursnabba Kanel som verkade ha alla fötter i luften samtidigt
  
hon var som en flygande torped- Hugo satte sig ner helt chockad och bara tittade

Han var visserligen rätt snabb han med- med ibland höll inte spåren och det blev ”magplask”

Kanel kunde faktiskt också sitta stilla

Monica & Ida hade med sig ytterligare två tjejer, mysigaste Hulda och skrattande F (-l) ina

Bull blev superpeppad- såååå många tjejer och bara till honom ( han fick gå in efter en stund) och löpande Ellen
höll koll bakom staketet- och verkade tycka att någon måtta med brudar får det väl ändå vara på farmen på en och samma dag

– ok då…

Jag hade ju bestämt att lägga ner bloggen- intresset var lågt och jag tyckte jag bara la ut ”likadana” skogsbilder hela tiden.
Inspirationen var noll, fast jag lovat att ”ta tag ” i det- men sen kom ju Hugo och helst plötsligt kom både inspiration och lust tillbaka- så här är vi nu 😀

Ibland händer saker som man inte ens vågat hoppas på.
Vi hade ju länge letat ytterligare en Bordeaux men tikar gick tomma, det blev inga valpar och Ellen blev inte heller dräktig. Vi hade nästan gett upp hoppet – och så fick vi chans att köpa lille Hugo från Belgien-
Nu är han här- sötaste och charmigaste DdB-kille man kan tänka sig, och helt plötsligt kom ju ”gamla” intressen tillbaka.
Jag som sålt mitt utställningstält fick köpa ett nytt, nu behövdes det ju valpleksaker igen, gardiner som hänger ner till golvet är inte så smart och sladdar måste ses över- mao- det var bara att valpsäkra huset igen

– äntligen, äntligen

pigga (i alla fall nästan) och glada
Vi firade med att åka in till stan i blixthalka… inte så kul, men kylskåpet ekade väl så tomt.
Snö och regn, -22 som blev +2 grader på ett och samma dygn- men har börjat lära sig de ”nya” vintrarna
Det trista är att man knappt törs gå ut med hundarna på vägen, de är så halt att ett litet skutt kan ställa till skada- vi 2-beningar har ju fördelen att ha Icebugs så vi går rätt säkert ( om än försiktigt) men hundarna kan lätt halka och sträcka sig illa-

Vi fick en hel del snö innan den regnade bort, men nu ska det tack och lov snöa i flera dagar så både skidspår och sparkturer väntar… det är inte bara jag som längtar efter den riktiga vintern.
Kamrat H däremot suckade djupt när han öppnade dörren på morgonen

Ellen var dock snäll och gjorde gångar till sina mer kortbenta syskon

– det roliga är att hon gör dem alltid på precis samma sätt och på samma ställen. En gång sträcker sig runt hela tomten, och sen  några  tvärs över, nåt system verkar hon ha även om det är lite oklart vilket.

Vi var ute ganska länge innan regnet kom och sen var det dags för lördagsgodis

Alla får varsitt märgben, plus att jag lägger ut några extra, som synes lyckas Bull alltid tillskansa sig minst två, som han försöker gömma under en bädd. Ellen gömde minst ett under fällen i bädden, och sen tycktes de två gnaga på några halvgömda ben inlindade i fällen (väldigt osynliga 😀
Mopstjejerna tog sina märgben  och la sig i varsitt hörn för att lugnt och stilla få vara ifred.
                           – och så slutade det som vanligt- dom är aldrig så söta som när de sover

– fortfarande snorigt på farmen…

men till hundarnas glädje har det kommit massor med snö och -21 grader ändrades på ett dygn till -2
Man märker att de lite äldre damerna, Siri och Saga fryser om tassarna när det börjar gå ner mot -15, stackars Siri kom skuttandes på tre ben när hon snabbt ville in efter att ha kissat.
Hon har gärna täcke på sig när det är kyligt, men skor är inte hennes grej. Hon ser bara olycklig ut och tror inte hon kan röra sig när skorna kommer på- men å andra sidan behöver hon inte hänga med på längre  promenader när det är riktigt kallt.
Även om hela gänget gillar att kura ihop i soffan nära brasvärmen, så smiter Siri gärna in ensam och bäddar ner sig bland kuddar och filtar- fullständigt döv om vi pratar om att gå ut en sväng.

Idag kom det så pass mycket snö att det gällde att pulsa fram, Ellen brukar vara bra att göra gångar som de andra passar på att använda, men idag kom snön för tätt. Varje gång de kom ut hade det snöat ytterligare ett lager, och det var bara att pulsa på (eller simma fram)


Det var ett gäng trötta och nöjda hundar som la sig efter kvällsmaten, och ganska snabbt hördes ett lätt snarkande från bädden

– mera gnäll…

jag var nog lite väl optimistisk när jag trodde flunsan lämnat oss… den bytte bara form.
Hostan byttes mot snor och snörvlande- jag vet inte riktigt vilket som är minst obehagligt,
Så trist och segdraget-  och nu när det dessutom varit några riktigt fina dagar – men, men
Jag satsar stenhårt mot att komma igen till andra advent istället- lite tomtar och änglar ska vi väl hinna få upp innan jul, saffransbullarna har vi ätit upp när ingen orkat laga middag- blodsockret måste ju hållas på en någorlunda nivå

  
Idag för två år sen… mopsgänget var lite större på N-vinden så hundspannet skulle onekligen se lite annorlunda ut idag. Å andra sidan har vi ju en rejäl ”dragare” som kunde springa i täten, så farten skulle nog bli (minst) densamma
(kommer aldrig att glömma när Ellen galopperade efter en skenande älg och jag hängde efter på skidor…det gick undan i djupsnön 😂

Så förutom att dricka (kopiösa) mängder med te och titta på dåliga TV-serier roar jag mig med att titta på  gamla foton – nåt måste man ju roa sig med när man inte kan vara ute och ha kul.

– kanske – möjligtvis…

att flunsan lämnat oss för denna gång.
Det var en rejäl omgång, jag kan inte minnas att jag varit så utslagen på många år, – det kändes ungefär som en ångvält ( den gamla modellen med ett litet hjul fram och att stort bak ) kört över en och sen backat tillbaka –
mao sängläge, te och tjocka täcken.
Som tur var gick vi lite omlott varandra, Kamrat h och jag, så det fanns alltid någon ”halvfrisk”  som kunde ta hand om hundarna.
Men, det har varit lite synd om dem, inga mysiga skogspromenader, inga skid- eller sparkturer utan korta rundor med en husse eller matte som bara tagit på sig varma kläder över pyjamasen.
Nu känns det som om det är på bättringsvägen , benen bär igen och matlusten har kommit tillbaka.
Jag brukar klara mig undan just denna sortens flunsa – möjligen bli lite hes och snorig- men det här har varit en pärs.

-Nattrastning av busiga 4-beningar iklädd pyjamas, raggsockar och skoteroverall, tur att  grannarna sov

Men, flunsa eller inte- igår var det dags för vår årliga mopsjulfest, och den kan man inte missa om man kan stå på benen ( tur det finns Alvedon 😀
och det var jättekul.
32 hussar och mattar och ett ännu större gäng mopsar i alla åldrar som käkade julbord, minglade och hade allmänt kul-
                                            årets mopstårta innehöll både gelehallon och dumlefyllnning

 

Som vanligt lyckades vi inte få en bild med alla som var med- nästa år ska vi börja med att ta bilden så ingen hinner åka hem,  gå ut och rasta eller hitta på något annat

Jag tror alla, både 2- och 4-beningar var ganska nöjda och trötta när det var över, jag somnade i alla fall väldigt snabbt.

– det är…

lite speciellt att bo i en by, i alla fall i en ganska liten by som vår
I en by har man koll på det mesta- på gott och ont.
Inte så att alla vet exakt vad alla gör hela tiden, men man har koll på ”sin” väg och de som bor där, plus att det  finns vissa som vet ”allt om alla”  som det varit i byar i alla tider.
Jag gillar våra grannar och bybor, de knallar förbi och pratar med oss och  hundarna – de ser när 4-beningsgänget utökats och frågar om vi skaffat fler eller om det är kollohundar,

Alla känner Bull och tant Siri, och så klart Ellen, som fortfarande efter 3,5 år  sprider en lite skräckblandad förtjusning
Man vet att hon är jättesnäll, men möta henne ensam…nja 😀

Nu har det varit många hundar hos oss ett tag, och jag fascineras av att många känner igen vilka som inte är ”våra”

Arne åkte hem i helgen, och Agnes saknade verkligen sin brorsa

Ingen iddes längre leka med henne på samma sätt
Jag plockade fram lite leksaker så hon inte skulle ha så tråkigt, men det slutade med att den leken hon helst ville leka var att hon puttade in bollar och rullar under soffor och bänkar, och med högljutt skall talade om att hon inte kunde nå dem., dvs jag skulle ta fram dem åt henne.
Jag var helt klart den som tröttnade först- men så kom matte Louise och ordningen var återställd

Äntligen
Agnes var väldigt nöjd – först fika och sen bara somna i L famn
Mops Ellen la huvudet på bordet och tyckte det var lite snålt med mopsfika… nu när vi fått finbesök och allt

Det var ganska många minusgrader på kvällen så vi tog en kort kissrunda och parkerade oss framför brasan istället
och även om våra hundar är vana med att kollohundar kommer och åker så verkade de rätt nöjda med att få vara ensamma
De kurade ihop sig i bädden och hela gänget slocknade snabbt