– om man har…

lite för bråttom
och det är halt ute-
och man halkar till och sätter sig bakåt… då kan man få alldeles väldigt ont i svanskotan 😀
mao- lite svårt att sitta några dar.

Den årliga halkan har kommit, lite snö, lite regn och kyla på det- världens tristaste väder.
Inte ens hundarna är sugna på längre promenader, och man ser att de är försiktiga när de tar sig fram     ( lite smartare än deras matte )

Luleå Sigge, vår söta kollokompis har landat efter de första dagarnas ”lycka” över alla brudar på farmen
Ingen löper och tjejerna fräser ifrån rejält när uppvaktningen blir för intensiv, tur att tant Siri finns
och tröstar lite 

Vi hittade i alla fall en skogsväg som inte var så blöt och hal, men struntade i att klättra på stenar

Det fanns annat man tydligen kunde klättra och posera på och som borde ge godis

Klara och Bull                         Sigge tyckte tydligen inte att det spelade så stor roll åt vilket håll man stod

Väl hemma var det en smula blöta och trötta hundar som rullade ihop sig i bäddarna och sov djupt
(och en matte som insåg att våfflor, hallonsylt och grädde var en utmärkt middag )

-bröderna bus eller grus…

Bull och Lule-Sigge (Bill) är två bröder som verkligen är lika som bär – ibland på gott och ont
Båda har alltid varit fullständigt övertygade om att de är ”guds gåva till mopsvärlden” och att båda är störst, bäst, starkast och vackrast.
                                                                           – för några år sen….

Eftersom de träffas med jämna mellanrum så har det varit nödvändigt, i alla fall i deras ögon, att testa styrkan- typ ”this farm is nog big enough for both of us” och det har muttrats och brottats,

Med åren har om inte tanken så i alla fall orken att ”diskutera” tonats ner, och nu kan de utan problem vistas inte bara i samma rum utan även nära varandra

– syskonkärlek eller vi ids inte längre 😀

Men- det finns en plats Bull inte släpper
                       Ellen är hans tjej och där ska ingen Sigge sova,det finns gränser även för brorsor

För övrigt var det en regnruskig dag, och det känns som om det inte är snön utan den stora halkan som är på intågande. De senaste åren har snön kommit sent, istället har vi fått halka runt i ett isigt gråväder.
Mao ingen lång skogsrunda på programmet – men många långa roliga telefonsamtal och en del ”laga mat till frysen” pyssel

– vi smet ut i skogen…

och lämnade alla måsten en stund.
Jag är lite avis på Monica på Lavagården som har fått snö och minusgrader, det är så mysigt när skidorna får komma fram- men i väntan på det var det jättehärligt ute i vår ”innan-vintern-skog”
Jag trodde det skulle vara lite småkallt så jag plockade fram reflexvästarna,( Bulls verkade finnas på något annat ställe så han fick vara utan), och det kändes som berg-o-dalbana att ta på väst på spralliga mopsar.
Det gick ganska bra att trä in ett framben men sen var det karusellsnurrande och svettigt att få till resten.
Ganska snart brukar dom komma in i vanan att väst ska på innan man ska ut- men första gången efter sommaren är svettig
Vi kom iväg och som vanligt var det full fart direkt.
I just den här skogen brukar jag vara noga med att trycka in ”track my route” appen på mobilen- det finns massor med spännande stigar och helst plötsligt är vi någonstans där jag inte riktigt har koll på åt vilket håll bilen finns – och det har hänt att vi fått en lång extra promenad

SiriPiri hänger på utan problem trots sina 10,5 år, och hon är helt underbar när kameran kommer fram. Siri är egentligen ganska söt- men på något sätt lyckas hon få ett fotoface som är allt annat än vackert. Hon brukar dessutom vara noga med att vända bort huvudet när kameran kommer fram- så söta lilla Siri kommer inte alltid till sin rätt på foto ( eller så är det just det hon gör 😀

Än så länge kan vi klättra på ”klipporna” utan att riskera att halka, och det är bergsgetter vi har på farmen, de hoppar snabbt upp på allt som är lite högre- kanske blir det en godis  om man står stilla

Ellen är snabbare och vill så klart vara högst upp- och Siri är inte så noga med åt vilket håll man ska stå




Skymningen kom ganska tidigt och det hann bli lite mörkt innan vi begav oss hemåt.

Det fick bli en liten sväng längs stranden också innan vi gav upp och nöjda kröp ihop i soffan

– det där med gravidcravings…

är väl inte så ovanligt- och det verkar som om det är slikadant för 2- och 4-benta…i alla fall för vissa
Här skrattar vi gott när vi inser att  ”lilla donnans” matvanor är minst sagt speciella.
Det där med torrfoder ( av bästa sort) verkar inte så så lockande, däremot frysta kycklingvingar, plättar (med grädde i smeten) leverpastej och blodpudding – och pommes frites kan fungera.

Nu är det bara kring 14 dar kvar, och man kan se att hon ökat i omfång och är lite tröttare

Sjunde veckan är spännande
då börjar fostret likna den färdiga valpen, pälsen och färgen på den börjar komma och tassar och trampdynor är färdigbildade.
Nu ska man också kunna börja se fosterrörelser…. nu börjar det bli ”på riktigt”

Jag började ju fixa i ordning i det tilltänkta valprummet- men kom på att valplådan ska få vara i sovrummet- i alla fall till en början.
Det känns bekvämare för båda och efter lite ommöblering ( dvs jag har ställt tillbaka saker som det var innan 😀 så känns det helt ok. Sen får vi väl se om valplådan accepteras eller om prinsessan väljer ngt annat ställe- man vet aldrig med henne

Och även om det är full fart på hela gänget på promenaderna, så är Ellen möjligen lite tröttare, hon lägger sig gärna ensam i sovrummet eller kryper ihop längst bort i soffan- det tar på krafterna  att bli tyngre

– inga synliga jägare idag…

  • så vi passade på att njuta av solen och det härliga vädret i skogen
    Alla 4-beningar hade en massa spring i benen och tydligen var det mängder  av dofter just i den skogen, och av fotspåren att döma hade det passerat både jägare och deras hundar…och kanske en och annan älg
    Det går inte att missa när Ellen  får in en doft i näsan eller ett spår, som tur är följer hon det en kort bit- men vänder rätt snabbt tillbaka till oss andra.
     

Jag var lite orolig att det skulle vara halt på stenarna så vi skippade klättringen idag. Det blev en smula besvikna miner när vi inte gick (klättrade) där vi brukar-  det brukar ju vara liktydigt med godisutdelning. Men godis kan man ju få ändå
                                                  – det gäller bara att tindra lite extra med ögonen…

 

Vår vänaste lilla Ellen propellern kan ju ibland se rätt skräckinjagande ut – när hon vill busa
och jag måste erkänna att jag nog skulle fundera lite om jag mötte henne när det börjat skymma

                                        fast alla vet ju att hon är världens snällaste och sötaste- egentligen

–  vi avslutade så klart med fredagsmys på farmen

– idag är det 7 år sen…

den fasansfulla dagen då jag åkte till veterinären men vad jag trodde var en halt hund, men fick åka hem med ett tomt halsband och koppel.
Den chocken och fasan kommer jag aldrig att glömma

Einar var vår första mops, mycket speciell och han tilläts verkligen utveckla alla sina divalater.
Han var alltid med, och hans vänkrets blev större än vår.

Einar la grunden till vårt mopsliv- och vi får glädjas över hans barn och barnbarn
– men Einar var och förblir …the one and only ❤️

Man älskar så klart alla sina hundar, och saknar dem otroligt när de lämnar-
men vissa lyckas hitta ett alldeles speciellt ställe i ens hjärta- Einar var definitivt en av dem….

– än ligger snön…

men vi lovades regn framöver så det lär bli halka istället.
Vi stack ut tidigt i morse – och utsikten från vår tomt när löven är borta är så fin

Vissa i vår familj längtar till isen lagt sig så vi kan åka skidor …andra vill helst sitta under palmerna och sola och suckar mest över att nu är det snart vinter igen…

Det blev ingen riktig skogsdag idag eftersom vi hade så många planer på allt som borde fixas… och som vanligt när man ska göra allt på en gång blir det pannkaka…
Jag skippade planerna och började baka istället ( mest för att slippa  städa 😀 och när man ändå drar fram alla bakgrejer kan man lika gärna baka flera sorter på en och samma gång.
Jag gillar att baka, och 4-beningarna älskar att smaka. Det blir alltid någon kaka eller bulle som inte blev riktigt snygg eller bra… och vi delar lika 😀 ( sen var det ju det där med ”volanger”

Det var ändå rätt skönt ute så efter baket blev det en utesväng …och eftersom träden hos oss ibland har korv under barken var det ganska spännande att nosa runt

– en ngt för välmående Bull som snart ska vara i ”rätt ” form igen
                                  – när träden var tömda insåg vissa att det också fanns godis i snön

Sen var det ju det där med ”snygga bilder”.  Vi har inte bara lilla linslus-Klara ( och Bull) utan även en sötnos som alltid blir bra på bild
                                     – finns nog ingen som kan se så ”speciell” ut som en Bordeaux…

                                               – för att i nästa sekund se så otroligt högdragen ut

 

Imorgon är en annan dag, tydligen så kommer regn och blåst
Jag ska ta ytterligare en fight med PostNord över paket som försvunnit och valprumfixet fortsätter
Tanken är att Fialoppan ska ha ett eget rum till sina valpar- men jag har en känsla att valplådan kommer att hamna i sovrummet- som vanligt- vi får väl se

– nä- nu får jag verkligen

ta och skärpa till mig…
När tom min syster ( som def inte är ngn bloggläsare- inte ens när det gäller min blogg) frågar varför det inte kommer några uppdateringar- då är det dags att ”ta tag i det”
Så nu är vi tillbaka .
 

Det har varit full rulle på farmen, och vi har slocknat ganska ovaggade på kvällen
Renoveringar, målning, ommöblering för att inte tala om alla besök på Återvinningen. (funderar om det är ngt bra när personalen hälsar glatt och säger…det är dags igen ser jag …)

Sen kom ju snön så ”hastigt och oväntat” hmmm, så det blev lite panik att få in både möbler, blommor och kryddlandet- att man aldrig lär sig att oktober är en lurig månad, helt plötsligt blir det ”vinter” bara över en natt.

Men vi har hunnit ha underbara skogsdagar också

Strålande sol och krispigt under skorna.
Hundarna behöver verkligen få sträcka ut sig ordentligt, för det har blivit lite trivselvikt både här och där under regn- och renoveringsperioden . Minsann inte bara två-beningarna som stoppar i sig lite extra vid kaffet utan det ramlar ner lite på golvet också

Sen börjar det ju verkligen bli tid att få i ordning det stora ( eller större) hundrummet så Ellens förväntades ”småisar” ska ha nånstans att vara.
Det känns jättespännande  – och är det inte så långt kvar.
Ellen har blivit tjockare, men är lika petig med maten som vanligt, så det gäller att hitta ngt som passar damen och dessutom är näringsriktigt. Vi skulle glatt kunna bjuda på pommes m dipp och en köttbit varje dag- det skulle hon definitivt sluka- men kanske inte riktigt bara det som en dräktig tik behöver.

Hon tycker inte man behöver dra ner på busandet och galopperande i skogen- inte ännu
och som synes är gamla tant Siri still going strong

På tal om trivselvikt… har man inte riktigt tid att sticka ut på långa skogsvandringar varje dag så kan man alltid muta med ett smarrigt märgben- kanske där det lilla extra glidit på

Så vi lever och är på gång- och jag lovar syrran, det ska bli bättre  😀
Mor och dotter, Saga och Siri börjar bli mer och mer lika varandra, vi har def två riktiga tanter på farmen

– lite mera gnäll…

Är det inte regn, så är det storm eller förkylning… här verkar dessa tre avlösa varandra.
En av ”icke-regn” dagarna tog stormen i för kung och fosterland och presenningen på garagetaket revs lös från de spikade fästena och lyfte som ett kupoltak.
Inget annat att göra än att klättra upp på taket och med gemensamma krafter försöka fästa det på nytt
När jag som inte har ett uns av höjdrädsla kände att det var problem att stå rakt förstod jag att det friskade på ordentligt-

Men- förkylning, regn, storm eller ej… 4-beningarna behöver få springa av sig
Huvudsaken är att man skjutsar dem till skogen och hänger med- ”springet” sköter dom helt själva

man ser på mops-Ellens mun att hon talar om att nu det är dags för godis

Lilla Agnes har en förmåga att välja en annan väg runt vattenfyllda diken, och det inte första gången jag fått ”rädda” henne-

Vi klättrade lite, käkade godis och vilade på mossklädda stenar, lite olika vem som gjorde vad

När vi vandrat på en stund hörde vi att det ”knallade” i närheten, så vi vände. Även om Ellen har ett knallrosa reflextäcke som tydligt borde visa att hon inte är någon älg kan man aldrig vara riktigt säker
På vägen till bilen mötte vi en av jägarna, så det kändes ok att lämna skogen åt dem ett tag 😀

– helg…

och lördagsregn
Inte ens hundarna ville vara ute någon längre stund, så det blev en riktig ”slapparhelg” på farmen
Brasa i spisen, massor med the och Netflix
Hela gänget rymdes perfekt att kura ihop sig i soffan ( det gäller bara att vara snabb så man får sin plats…Ellen kan vara lite snål om ”sin” soffa)

Ellen blev ju Norsk Champion förra helgen- och hon har inte bara fått ett Championatbevis utan två!!!
– dom måste ju har tyckt att hon var extra fin 😀

Jag passade också på att hälsa på Sigge och hans familj när jag var i stan, och Bröderna Bus, Bull och Sigge är verkligen kopior av varandra- på mer än ett sätt

– lite svårt att se på bilderna eftersom en är tagen ute och en inne… men dom är kopior
(lite kul att Bullsonen Baileys också verkar bli en ”lookalike”

 

Det är verkligen kul att ha förmånen att följa ” våra småisar” även när dom blivit vuxna
Igår fyllde Doris, Bodil och Selma 5 år…dom som ”nyss” var små puppisar

 

Idag blir det definitivt skogen- märker att några har alldeles för mycket spring i benen och det regnar inte… ännu 😀