Archives

– vissa dagar…

är såna där ”lyckopillerdagar” då allt bara flyter på och man går med ett fånigt leende på läpparna.
Promenader på skare som fortfarande håller trots värmande sol, ett gäng 4-beningar som glatt skuttar på och noga undersöker de få gröna plättar som smält fram i skogen
Färska, fräscha grönsaker, fikon och dadlar – ”flygleverans” från Spanien 😀

                                                                   (snusdosan för storleksjämförelse)
En 9-åring som bubblade av lycka över häftiga kläder som blivit hennes, en supergodmiddag som väntade när man kom hem och så skrattfyllda telefonsamtal som avslutning ….mao en riktig feelgood dag

– alltså…

Jag läste ett debattinlägg om faran (vilken den nu skulle vara) i att vi numer behandlar våra hundar som familjemedlemmar- och inlägget följdes av flera-
Några förfasade sig och några tyckte att det var väl inte så konstigt- husdjur var ju medlemmar i familjen…
– så klart-
Fråga vilken hund- eller kattägare som helst – så klart är våra 4-beningar medlemmar i familjen, de bor ju under samma tak som vi (och många sover i samma säng som vi 😉
Det spelar nog ingen roll om det är arbetande jakthundar, vallande arbetshundar eller ”bara” sällskapshundar, de är våra vänner och kamrater och ska behandlas med samma respekt och värme som vi behandlar alla andra- självklart
Sen finns det det som jag kanske tycker är lite ”overdoit”, vi hade tex en kompis som hade en undulat som inte tyckte om att åka bil på dagen, så alla den familjens semesterresor skedde nattetid så att den kära fågeln skulle gilla läget- men för dom var det helt ok…
På samma sätt tycker säkert andra att jag gör saker med och för hundarna som inte de skulle göra- fine-
dom valen får man tack och lov göra själv, så länge det inte drabbar andra-
Men familjemedlemmar är våra hundar absolut, dyrbara och älskade och absolut inte utbytbara- precis som alla andra medlemmar i familjen

                    – och ibland dyker det upp ngn ny ”familjemedlem” som tydligen behöver en sovplats

– nu är den äntligen här…

årstiden som bara finns här uppe i norr och som gör att man inser varför man står ut med den mörka kalla vintern- nu är den här- vårvintern.
Gnistrande vit snö, några minusgrader och en sol som strålar och värmer mer och mer för varje dag…. det går inte att beskriva – man måste uppleva det.

– Hundarna bara älskar att vara ute och busa-
och att följa med ner på isen eller en skidtur i skogen är allra bäst, tom gamla Siri står vid grinden när det är dags…hon som annars gärna borrar ner sig i sin varma bädd

– snöpulsande skippade hon- det var att ta i lite för mycket- då satte hon sig helt sonika vid bilen och visade att nu hade hon fått nog av utevistelse…
Ellen däremot tyckte vi precis hade kommit ut- så hon fick en runda till…
och även om hon gärna hade stannat ute ännu längre fick hon stanna inne och tråna….

– mmmm

Nu kommer den där roliga tiden, valparna växer och blir busigare och bara härligare att titta på
– varje dag händer massor – och de andra tittar nyfiket på vad som piper och rör sig på andra sidan grinden.
Tanterna och de äldre vet ju förstås, och tycker nog att de – för säkerhets skull- bör rycka in och ta tag i ”saken”, både Siri och Beata är fenomenala valpfostrare och hoppas gärna in och pysslar lite ( och hoppar ut när de blir less)
Än så länge får bara mamma Klara var med dom små, men nästa vecka  ska de få besök av några fler.
( Bull och Ellen brukar fixa eget tillträde och kolla runt lite – men man vill gärna vara med på ett hörn och kolla )

unspecified (13)
 Ernst med några killar från en annan kull

Sen kommer ” det andra”
Hur gärna man än vill kan man ju inte behålla alla valpar… det är bara så-
…men då ska man ju hitta ”världens bästa valpköpare ” till varje liten knodd eller knodda- och hittills har jag haft en helt fantastisk tur- för vi är en helt otrolig ”Nordanvindsfamilj” där jag får förmånen att följa nästan alla småisar ( där en del nu nästan blivit gubbar & tanter) i både med- och motgång.
En del träffar jag oftare, en del mer sällan… avstånd ställer ju till det lite- tur att det finns Internet.
Ibland kanske jag lägger mig i lite för mycket 😀 – förhoppningsvis får man ett påpekande då… men det är av välmening

För det är ju så ( för dom allra flesta uppfödare) att bakom varje kull man tar fram finns det många tankar och lång planering. Man kollar och jämför stamtavlor, man diskuterar med uppfödarkollegor om linjer och ev ”det bör man tänka på här” man funderar och funderar igen …för att få fram så bra och friska valpar som möjligt för att förvalta vår ras och föra den framåt- och egentligen planerar vi för att kunna gå vidare och få nytt avelsmaterial på kenneln som vi sen går vidare med.

DSCN5758
Absolut, det finns uppfödare som gör på annat sätt, som tar sina kullar med en annan tanke- och var och en gör på sitt sätt,

Så det kan vara svaret om någon ringer och frågar om det finns valpar till salu blir svaret- kanske, eventuellt och jag vet om någon vecka, då är det funderingar om någon valp ska stanna kvar, läggas på foder eller kanske få ett eget nytt hem

 

– sopberg…

vissa dagar kan man bli lite irriterad, lite mer än vanligt…när man ska till ”tippen” eller återvinningen som det numer heter.

Vi är noga med att sortera , glas för sig, plast för sig etc… och eftersom vi har en stor varmkompost på tomten blir det inga hushållssopor – vi klarar oss bra med hämtning var åttonde vecka

Vår mathållning ser ju lite olika ut, min vegan/ vegetariankost  lämnar – eller borde inte lämna några rester som inte är komposterbara eller brännbara- men då är det dessa förbaskade plast / nätförpackningar som grönsakerna förpackas i.. det blir snabbt en (plast-)kasse som måste till återvinningen.
Kamrat H som ibland får nog av all vegkost- och då kommer hem med x antal burkar Bullens Pilsnerkorv eller något riktigt ”köttigt” får helt klart mer sopor 😀
Idag var det dessutom en massa kartonger som skulle fraktas iväg- och de är väl ok… men de är ju fyllda med frigolit, bubbelplast som ska sorteras för sig (jo, jag inser att det är ett måste när något ska skickas) men jag skulle gärna packa upp det på ”utlämningsstället” för att slippa dra hem all förpackningsmaterial (testade en gång men det uppskattades inte 😀

Nu är släpet i alla fall lastat, och de 1,5 milen enkel väg ska köras till ”vår tipp”
( Kamrat H hade dessutom ett gäng tomma Bullens pilsnerkorv som skulle till ”metallsorteringen”-
Nu var det färdiggnällt- och det lär dröja några veckor till nästa gång det är dags för rensning..
2165146

– jag fick frågan…

hur det går att ha ihop så många hundar utan att det blir bråk… och med mopsar fungerar det oftast utan problem
P1000181
När det kommer kollohundar som ska stanna ett tag är det viktigt att de känner sig välkomna och trygga.
Även om de är födda här och säkert känner igen både lukter, mig och huset kan det vara lite läskigt att mötas av hela vårt gäng av überglada och hoppande knorrisar- mao – så vi brukar inte göra så.
Är det någon hund som ofta är här brukar de inte bry sig även om det står ett högljutt gäng och möter upp i hallen, det är bara hej hej och sen är de en i flocken.
Är det däremot någon som kommer för första gången så tar vi det lite mer försiktigt.
Då får man först träffa några lugna mopsar som inte är så glada och högljudda ( oftast tanterna och någon/ några av killarna) och efter ett dygn är ”den nya” ointressant och då brukar det vara helt lugnt att glida in i flocken.
DSCN7038
Ibland kommer någon och hälsar på som är lite blyg och kan behöva lite tid för att vilja umgås närmare, och då är hundarna helt otroliga. De bryr sig inte alls om den som vill vara ifred, de nosar knappt utan låter den hunden ta kontakt i sin egen takt.
De enda gånger där jag delar upp gänget är vid måltiderna, alla ska få äta lugnt i sin egen takt- och när de är många blir det många ”matsalar”. Några äter väldigt fort och är inte alls främmande att försöka sno mat från en finsmakare- och det är inte ok… så just vid maten är alla rum ( och nu även bak-altanen) ockuperad av matgäster

Vi har en mopskompis som brukar vara här ibland som trots att hen är mops och van vid våra hundar tycker  att mopsar är lite väl ”på”- 2-beningarna är klart mer trevliga- och nånstans verkar det som att det fungerar att vara så också- ingen av 4-beningarna verkar fundera närmare över det.
Ellen-propellern har också insett att här kommer och går mopsar i en aldrig sinande ström, och får hon bara nosa av dem så är de helt ok.
Ingen av de besökande mopsarna  har brytt sig speciellt mycket om henne. trots att hon ibland verkar säga ”stå still så jag får nosa” med lite mörk röst.
DSCN7068

– Mopsön….

Nu gör vi verkligenskäl för namnet…för det ”kryllar” av knorrisar här-

Men, för att få ännu lite mer ”mopskärlek” passade jag på att hälsa på dessa kompisar idag
– att jag dessutom fick fika och en helt fantastisk bulle från cafe´Rävasten gjorde inte saken sämre
P1000331 P1000333
Ellen (Louise) och Agnes- den senare var inte stilla en enda sekund… därav suddigt foto.

Väl hemma – med en väderapp som talade om att det regnade (!) … passade jag på att vara ute en stund med 4-beningarna…(det var ju möjligt att det skulle börja regna)

P1000341 P1000345
  Resterande svartvinbärsplock var visst mitt jobb- och dom är stora och väldigt mogna (men det skulle ju – kanske- börja regna, så inte idag.
Rönnen bredvid är också överfull av bärklasar, och det är lite tveksam om det ska betyda att det ska bli mycket eller lite snö i vinter, enligt vissa tyder mycket rönnbär på en kommande snöfattig vinter eftersom träden inte orkar bära både bär och snö, medan det enligt andra betyder en snörik vinter, mängden bär ska ge fåglarna bra med mat innan kylan- vi får väl se 😀

 

Eftersom vi just nu har ett helt gäng kollohundar och andra ”inhysingar”på N-vinden, med ägare som dels är ute och reser, dels befinner sig på andra platser- och är väldigt oroliga hur deras små telningar ska klara sig utan husse och matte, ska jag försöka lägga upp lite bilder  för att lugna….så här kommer några…

P1000396

 

P1000403 P1000419
Britta visar att hon minsann kan klättra högst upp på A-hindret- och Axel, han jagar brudar….

P1000417 P1000394
E
rnst o hans (halv-)systerdotter Hilma                   och Svea ska finnas med i den högen

Jag lovar- de har fullt upp- med jämna mellanrum kommer det dessutom bilar som man måste hålla koll på och skälla ut lite… men nåt regn kom det inte fast vi väntade och väntade.
P1000427

– bilar…

ska bara fungera- alltid och hela tiden.
Fyller man på drivmedel så ska de utan problem ta en mellan punkt A och punkt B
Det är egentligen det enda jag kräver av en bil, årsmodell, färg och flashiga fälgar är helt ointressant bara den rullar på.
Men de sista dagarna har vår fina bekväma bil hackat och hostat lite oroväckande, men den har ändå startat och gått utan större åthävor- ända till Kamrat H körde in till verkstaden för att fixa ngt enklare problem-
Precis utanför verkstadsporten bara dog den… och vägrade starta igen
Det ser ju ut som en tanke, hit men inte längre, nu får ni fixa det som inte fungerar

Det är tur att man har vänner i stan´så Kamrat H slapp sova över på parkeringsplatsen utanför bilverkstaden

Och så klart…. just bilreparation var väl inte det jag planerat att lägga mina pengar på just nu- jag hade helt andra planer… men de inkluderade förstås en fungerande bil

Vi deppar i kapp
unspecified (1) unspecified (2)

 

– nu har dom kommit…

dom varma, lite mörka kvällarna .
Jo, jag vet att när man bor här uppe ska man gilla att det är ljust dygnet runt…
– och det gör jag också- fram till midsommar…
Men jag älskar det här lite halvmörka och varma kvällarna , med massor av tända ljus, en kopp the och småsparkande knorrisar runt benen

För även om det varit moprejs och highlife hela dan så blir det snabbt lugnt och tyst på kvällen… mopsarna ligger i högar lite här och där och Ellen vaktar min stol
IMG_0407 IMG_0405
                                                                        – hinderbanan har naturliga hinder……

IMG_0393

– uppfödare och uppfödare…

Vi uppfödare, som vill tro att vi är seriösa med det vi håller på med,
vi som planerar, kollar stamtavlor, gör undersökningar och väljer och vrakar med de hundar vi kan tänka oss som avelsdjur.
Vi som hoppas på varje kombination, och har lagt ner både tid och pengar på att det ska bli så bra som möjligt- och verkligen väljer och vrakar ( och ratar) i det vi håller på med.
DSCN3077
– sen kan det ibland gå fel, och resultatet blir inte alls det vi förväntat. Naturens nyck gör att något mystisk gen helt plötsligt poppar fram och ställer till det, eller den dräktiga tiken råkar ut för en förkylning i ett kritiskt skede av dräktigheten, något händer under förlossning etc-
Ibland blir det bara fel- och man måste acceptera det.

En ”gammal” erfaren schäferuppfödare sa en gång… man har en kanontik med perfekt ledstatistik hur långt tillbaka som helst, parar med en superhane men minst lika god ledstatistik- och sen får man en gäng långhårsvalpar ( det var innan långhårsschäfrar var godkända) där alla har grava ledfel… vad hände?

Och lite så är det… men vi försöker ändå hålla fram att vi är seriösa i vårt arbete jämfört med de, i mina ögon, oseriösa som ”ploppar fram” kull efter kull  och inte ägnar en tanke åt vare sig linjer, föräldrar eller framtida valpar. Stamtavla finns inte ens på tapeten.

Men
idag blev jag riktigt ledsen. Jag träffade en jättemysig hund från en registrerad och erkänd kennel ( inte min ras) som alltså har förbundit sig att följa SKK regler om avel och hälsa. Den hunden var född med gomspalt ( ett fel som gör att man normalt tar bort  valpen direkt som nyfödd)  som så klart gjorde att hen hade problem att äta, maten backade in i näsan och husse och matte fick rengöra gommen efter varje måltid. Hunden hade dessutom så många andra problem att veterinärerna inte vågade ens försöka rätta till dem eftersom hen då riskerade att dö. Ägarna hade fått rådet att hålla hen så vaccinerad som det var möjligt för att undvika att hen inte skulle råka ut för något.
Och som ägarna sa, vi gillar ju vår hund, och efter alla diskussioner och bråk med uppfödaren har vi brutit kontakten.

Man blir arg och ledsen när man hör en sån historia, och för de som köper sin första efterlängtade valp är det lätt att lyssna på en uppfödare som har bra förklaringar på allt… och till och med säljer en sjuk valp där hen helt klart måste ha insett att det skulle bli problem.
Då är det lite svårt att hävda att man ska köpa sin nästa hund från en etablerad kennel, där vet man ju i alla fall att det är seriöst-
… eller inte…

74c08-img_1039
– seriös baklucksförsäljning  😀