Archives

– så skönt

att få vakna hemma i sin egen säng av det invanda morgonljuset

hemma 😀

Vi åkte hem, i en minst sagt överpackad bil där inte bara hundarna hade det trångt om utrymme. Jag satt ovanpå alla mina jackor ( yepp jag hade lyckats få med mig ett antal till Råneå) i skräddarställning eftersom utrymmet framför sätet var fyllt av väskor och korgar

Vi kom hem sent, och tur var väl det eftersom det inte- ännu- finns ett fungerande hus att vara i. Vi har ingen spis (kyl o frys undanträngt i stora rummet) och det ligger lister, sågar och maskiner överallt
Nåja, nu kan man i alla fall se slutet, det är fint väder så hundarna och jag kan vara ute,

Det var kul att se hundarna imorse, Gräsmattan som mer tagit formen av klöveräng undersöktes noggrant, Sen placerade sig Ellen och Saga mitt på, medan Bull och Hugo var mer intresserad av att undersöka dofterna
( Kollohundarna var så klart ute de med, men de lyckades inte fastna på bild

Trots att vi packat bilen till bristningsgränsen ( eller lite över) med vad som är lagligt att köra med lyckades vi inte få in kaffebryggaren Det gick bara inte … så kamrat Hs uppgifter idag blir att besiktiga bilen och hämta kaffebryggaren. Jag får väl roa mig med att sitta i solen och titta på hundarna – tills jag får kaffe i alla fall

Mycket märkligt

Det spökar ikväll. Det är tredje gången jag försöker skriva ett inlägg, och när jag ska lägga till ett foto så försvinner allt

Ett sista försök sen ger jag upp

Man lever lite annorlunda när man liksom bor i ”kappsäck” Det är lata och sköna dagar ( även om man inser att det kommer att bli mycket jobb hemma när vi återvänder) Gräset på farmen hade behövt klippas för ett bra tag sen, humlen ska knytas upp och ogräset har fått oanat utrymme. Men det är som det är, lite blomster ska vi väl hinna få ut innan sommaren är slut

Här finns ju inte ”måsten” på samma sätt som hemma, vi läser, lyssnar på radio, lagar god mat och går långa promenader- riktigt lyxliv

Jag är så glad att vi hittade till Ms skog så hundarna får sträcka ut sig ordentligt mellan varven. Koppelpromenader i all ära, men det märks speciellt på Hugo som har mycket energi och spring i benen när han inte fått röra på sig och har tråkigt. Då kommer Mr Marodören fram och det är inte alltid så himla kul med hans uppfinningsrikedom

Jag lärde mig en gång på en kurs att energiska hundar lätt blir ”egenföretagare”. Har man inga arbetsuppgifter så skapar man sig egna, Hugo i ett nötskal

Men det blev en härligt solig kväll och en lång skogsrunda .

Hugo passade på att bada i sina älskade (gyttje-) diken och märkligt nog får han numer med sig Ellen. Hon som aldrig tidigare ägnat sig åt sånt , tvärtom gått omvägar vid vattenpölar och aldrig frivilligt badat hur heta sommardagar det än var

Sååå härligt



Ellen
Hugo

Inte bara regn

Det finns knappast något härligare än att gå med hundarna bland riktigt gamla träd, alldeles bredvid en brusande älv

Hundarna har börjat lära sig rundan och skuttar glatt iväg längs stigen, och Hugo tror varje morgon ( och kväll) att han ska lyckas finta mig och ta ett dopp

Lite för strömt för ett dopp

Men det tog han igen med råge på kvällsrundan i skogen. Jag tror Hugo hittade minst fem diken tillräckligt stora o djupa för att han skulle kunna bada i dem. Så härligt att få in en riktig lortgris i bilen. De andra promenerade lugnt o fint utan gyttjebad

Men det var ljuvligt i skogen. 11 grader och låg sol. Enligt väderprognosen ska resten av veckan vara blöt- så det gäller att passa på de fina dagar och kvällarna

– lite sorgligt men rart…

I alla år sen Ellen var valp har ju vår mopstant Siri skött om henne och vaktat Ellen mot alla faror som kan finnas.
Nu när Siri inte finns mer är det hennes dotter Saga som tagit över rollen som ”vaktpost”
Saga har aldrig hängt speciellt mycket med Ellen tidigare och någon ”mammaroll” är hon nog inte intresserad av
Men hon sitter troget vid Ellens sida när de är ute

Ellen propellern

Verkar ju ha haft årets längsta löp, och nu- tack och lov verkar det vara över. Hon har fjantat runt och tagit varenda chans att komma på tu man hand med Bull- det är ju nämligen han som är hennes utvalda.

Hugo däremot verkar antingen inte ha koll, eller ha insett att han inte ens är påtänkt som kavaljer Ellen bara fnyser när han kommer nära, fast ok- Hugo vill brottas och leka jaga- Ellen hade andra planer


Stackars Bull försökte som vanligt få nosa på sin tjej – men nu har hon inte längre lust med några efterhängsna hanar,
Tack och lov- nu slipper vi alla enskilda koppelpromenader


-kappsäcksfamiljen levererar

Nope, vi är inte tillbaka hemma ännu, dvs vi var och tittade hur det kommer att se ut ( en del av golvet är lagt) men för övrigt är det som innan. Allt är staplat på varann och man får tränga sig fram för att kunna vattna blommorna eller komma åt en gaffel.
För hundarna är det värre att vara här än i vårt ”andra hem”

Lite trångt är det allt

Här ligger dessutom maskiner och vassa saker på golvet, och risken att nån av dom gör illa sig- eller förstör några verktyg känns oroande. Tyvärr är vädergudarna inte på vår sida, annars hade ju hundarna kunnat vara ute men nu är det instängda hundar lite här och där. Vi ska inte stanna så länge så de lär nog överleva även om det hörs högljudda protester

Idag var vi på utställning i Piteå, Hugos första. Kallt och regnigt och som alltid tidigt på morgonen.
Vi hade så tur så vi fick parkering alldeles vid ringside, och kunde lugnt sitta i värmen och titta på utställningen och de som frös

inne i bilen var det varmt och skönt


Hugo skötte sig jättebra och fick fin kritik. Tyvärr trampade han oturligt på en liten vass sten eller något annat så han haltade lite på sitt ena bakben,
VG var kanske inte vad vi hoppats på, men vi hade många ”blå” kompisar av olika raser bredvid oss- det kanske var en sån dag

Bättre lycka nästa gång


– vi var hem en sväng

Och kunde konstatera att det såg exakt likadant ut som när vi var där för en vecka sen så när som att golvpaketen låg staplade i hallen. Nåja vi har ju tur som har ett annat ”hem” ett tag till, det hade kunnat vara värre

Det var i alla fall kul att träffa grannar , surra lite, kolla posten och ge blommorna vatten- och både H och jag kastade oss över datorerna och uppdaterade oss på det ”viktiga vi missat”

Lite pinsamt hur beroende man är av Internet o Tv

På lördagsmorgonen var det dags för inoffutställning med Hugo. Han ska ställas ut på ”riktigt” nästa helg och det kändes bra att få en träning innan dess

Han skötte sig perfekt och över förväntan Trots mängder av andra hundar och i en miljö han aldrig varit i förr tog han det lugnt

Det finns mkt att ha span på

Kritiken var strålande

Det var en trött Hugo ( och lika trött matte) som kom hem

Det tar på krafterna att vara snygg

På söndag packade vi ihop för återfärd till Råneå och lilla Klara hängde på. Så skönt för hundarna att kunna sträcka ut sig – och sen har vi ju hittat en skog där man kan få springa av sig lite

( jag hade jättefina bilder från skogen men dom ville inte ladda upp sig som dom skulle- får lägga upp domen annan gång

Vaknade till ännu mera regn

Och trots en halv- lång ( halvhjärtad) morgon promenad där man snabbt kände sig genomblöt visade hela gänget att dom hade tråkigt- urtråkigt – supertråkigt. Hugo roade sig med att nafsa lite här och där på Saga, vilket i alla fall fick henne att jaga honom en stund

Ellen däremot svansade runt för att visa att hon minsann luktade gott även idag

Och till slut upphörde eller i alla fall avtog regnet så jag förbarmade mig över tråkmånsarna. Monica hade berättat om en skogsväg där man vågade släppa dom lösa, och när jag rekade häromdagen tror jag jag hittade den ( eller så hittade jag en helt annan skogsväg)

In med killarna i bilen och iväg – och det var två lyckliga 4- beningar som släpptes lös. Man kunde riktigt se hur de saknat att få sträcka ut sig- och dessutom en alldeles ny och spännande skog


Lite godis kanske
Massa dofter

Imorgon ska det bli sol hela dan ( om dom inte ändrar sig på SMHI och då blir det tjejsväng i skogen

Regn, regn och mera regn

Läste i tidningen att man väntade 35mm nederbörd i helgen, så det lär nog fortsätta att regna resten av dagen

Hundarna har tråkigt. Mest för att deras matte inte alls känner för någon långpromenad, ingen av hundarna verkar speciellt besvärad av vädret.

Tom Ellen tittade förvånat på mig när jag ville vända o gå tillbaka- vaa redan ?

– en Hugo som har jättetråkigt
Bull som gett upp o somnat- på bordet på en tröja

Dom enda som verkar hitta något positivt med vattenpölar är andparet som traskade över gården på väg till älven

Mobiltest

Det här blir spännande. Första gången jag försöker göra ett inlägg via mobilen. Jag vill ju helst att det ska ”se ut” precis som vanligt när jag skriver, blev nog irriterad när layouten förändrades … men det här ska nog fungera. Alternativet är ju att inte lägga ut några inlägg alls innan vi flyttat hem igen

Vi bor ju fortfarande i Råneå, även om vi åker hem lite då och då och kollar läget- eller konstaterar att ingenting hänt sen sist. Nu verkar det vara det nya golvet som hamnat på avvägar – bara att vänta till det ”dyker upp”

Ellen löper fortfarande, känns som hon löpt i minst 193 dagar ( ok- en överdrift, men hon löper så mycket längre än mopsarna ) så det blir fortfarande delade koppelpromenader Jag börjar hitta lite fina promenadstigar , men ännu inte någon där jag törs släppa dem

Vi vaktar och har koll på ALLT som rör sig

Apropå koppelpromenader i urban miljö

Jag har alltid fascinerats över den enorma åtgång mina kamrater i stan verkat ha av bajspåsar. Turligt nog, för jag har alltid kunnat låna då jag sällan kommit ihåg att ta ned mig. På landet använder vi mkt sparsamt med dylika- men nu, nu inser jag vilka mängder det kan gå åt- och hur stora och rejäla de behöver vara till stora hundar Enda fördelen är väl att man snabbt ser om de är dåliga i magen. Varje promenad kommer jag ordentlig hem med- minst- två påsar, ordentligt hopknutna. Jag hoppas verkligen att alla grannar ser att här går en ordentlig hundägare som plockar upp- så jag inte blir beskylld för några kvarlämnade högar ( de finns de också) ?

Eftersom vi så sällan går långa promenade i koppel, och ändå mer sällan med kombinationen DdB/ mops ser man vissa olikheter som verkar rastypiska ( eller kanske bara våra knorrisar som är så) när kopplen kommer fram blir både Bull o Saga fullständigt galna, snurrar, hoppar och beter sig som vettvillingar- vilket gör att det både tar mkt längre tid och irritationen hinner växa ordentligt innan halsband o koppel är på. Ellen och Hugo sitter lugnt o väntar, i alla fall Ellen, Hugo verkar ta över lite mopsfnatt ibland När man väl kommit ut och rutit till några gånger går promenaden riktigt bra och fint, ingen som drar i koppel eller beter sig ( såvida det inte kommer en cykel nära bakom Bull- då jäklar) Man kunde ju tycka att efter 40-50 halsbands- och koppelpåtagningar borde en viss rutin infunnit sig- icke- det är galenskap på hög nivå varje gång

Finaste Hugo