– det är…

lite speciellt att bo i en by, i alla fall i en ganska liten by som vår
I en by har man koll på det mesta- på gott och ont.
Inte så att alla vet exakt vad alla gör hela tiden, men man har koll på ”sin” väg och de som bor där, plus att det  finns vissa som vet ”allt om alla”  som det varit i byar i alla tider.
Jag gillar våra grannar och bybor, de knallar förbi och pratar med oss och  hundarna – de ser när 4-beningsgänget utökats och frågar om vi skaffat fler eller om det är kollohundar,

Alla känner Bull och tant Siri, och så klart Ellen, som fortfarande efter 3,5 år  sprider en lite skräckblandad förtjusning
Man vet att hon är jättesnäll, men möta henne ensam…nja 😀

Nu har det varit många hundar hos oss ett tag, och jag fascineras av att många känner igen vilka som inte är ”våra”

Arne åkte hem i helgen, och Agnes saknade verkligen sin brorsa

Ingen iddes längre leka med henne på samma sätt
Jag plockade fram lite leksaker så hon inte skulle ha så tråkigt, men det slutade med att den leken hon helst ville leka var att hon puttade in bollar och rullar under soffor och bänkar, och med högljutt skall talade om att hon inte kunde nå dem., dvs jag skulle ta fram dem åt henne.
Jag var helt klart den som tröttnade först- men så kom matte Louise och ordningen var återställd

Äntligen
Agnes var väldigt nöjd – först fika och sen bara somna i L famn
Mops Ellen la huvudet på bordet och tyckte det var lite snålt med mopsfika… nu när vi fått finbesök och allt

Det var ganska många minusgrader på kvällen så vi tog en kort kissrunda och parkerade oss framför brasan istället
och även om våra hundar är vana med att kollohundar kommer och åker så verkade de rätt nöjda med att få vara ensamma
De kurade ihop sig i bädden och hela gänget slocknade snabbt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *