– lugna gatan

… eller kanske snarare lugna tomten. Det är übervarmt och tom hundarna drar ner på farten
De flesta söker sig till skugga- utom Ellen som lägger sig raklång på gräsmattan, precis där solen gassar som mest.
Jag kan bli lite rädd att hon ska få solsting, men hon är ju vuxen och borde känna när det blir för varmt, fast man vet ju inte


Jag har haft lite tjafs med personer som inte vill / kan se att alla hundar kanske inte är riktigt lika bara för att de är av rasen hund.
Jag kan mycket väl förstå att främmande personer inte är riktigt bekväma med att möta Ellen o Hugo bara ”så där” Alla som känner dem vet ju hur snälla och vänliga de är, men för någon som ska komma in och dessutom jobba i huset kanske det inte känns riktigt bekvämt till en början. Till slut ledsnade jag och skickade dessa bilder och påtalade att det inte bara mopsar som fanns här… har ännu inte fått svar så vi får väl se😀

MopsEllen och Agnes mellanlandade här några dagar, och Hugo och Agnes har något speciellt gemensamt. De leker och busar, och det ser härligt ut när lilla Agnes fräser ifrån när Hugo busar lite väl mycket och Hugo genast lugnar ner leken.
Det syns tydligt när det kommer besök som hundarna känner, även om det gått lång tid sen de träffades sist så är det liksom bara ”hej hej” och sen är hälsningen överstökad. Nya bekantskaper ska kollas lite mer noggrant, nosas igenom och kollas upp vad det är för filurer

– massor av jobb, massor med mygg

Som vi har slitit för att få ordning. Rensat, kastat, gjort om och gjort ”rätt” . Nu är det nästan klart, ett antal sopsäckar har förts till återvinningen och det börjar kännas riktigt bra.
Gräsmattan har klippts några gånger- och vips orkade maskrosorna titta fram, och trädgårdsmöblerna är på plats. Min hammock ska få lite ny färg, och blomlådorna fyllas… sen är det precis som ”vanligt” igen
– eller nästan- allt som vi rensat borde ju ge mer ”luft” i skåp och lådor. Men det börjar kännas ”hemma” igen



Det har varit rejält varmt, och vi har inte riktigt haft tid att fara och bada eller hitta på så mycket.
Hugo har haft lite tråkigt när vi mest varit inne och burit grejer hit och dit. Han vill busa och leka, helst brottas rejält med Ellen, som då föredrar att ligga och slappa i värmen. Ibland ger hon med sig och det blir några ordentliga nappatag- och man ser att Hugo är överlycklig, men andra dagar fräser hon ifrån och till slut ger han upp och hittar på något annat
Som att gräva upp gräsmattan….

en lycklig ”grävarnbetare”
sen gäller det ju att vakta sitt grävda hål

Tyvärr innebär värmen att myggen dykt upp i stora horder. Vi försöker ta skogspromenaderna när det blivit lite svalare på kvällen – men det gäller att ha rejält med myggmedel (Kamrat H dränker sig i Djungelolja medan jag förlitar mig på Thermacellen). Oavsett får man röra sig hela tiden, annars attackerar dom oavsett hur väl man smort in sig.
Hemma på gården får man hitta skugga där man kan.

Och mellan allt plockande och fixande måste man ju pausa med lite vardagsgörande, baka bröd, dricka kaffe och klippa klor, och för en gångs skull har vi inte ett gäng mopsar som slingrar som ålar när klotången kommer fram.

lite filande efter klippning

Och efter en sval nattpromenad blev det kväll även på farmen

Ellen älskar att knöla ihop sig i mopsarnas säng (när hon lite brer ut sig i soffan) mopsarna ligger ovanpå sin bädd och Hugo föredrar egen bädd där han kan kan sträcka ut ordentligt

Ibland…

är dom billigare än gratis, dom två sötnosarna. Den ena, knorrisen, rymmer så snabbt han kan, klättrar, gräver och donar- och någonstans hittar han alltid ett litet hål han kan komma igenom. Tack och lov är tydligen rymningen själva grejen, han kommer alltid direkt in på gården och ställer sig på bron. Men det kan ju komma en bil just den sekunden han kommer ut på vägen, så kamrat H lagar stängsel, täpper till hål – och Bull hittar nya utvägar.

Den andra sockersmulan, den röda, har på allvar gett sig in i ”destrueringsbranchen” och det helst vara plast och elektronik- gärna kombinerat. Mao så rycker skarvsladdar, hörlurar, plastkrukor – det som går att komma åt och bita sönder i smådelar- helst i skydd av natt och mörker
Tack och lov har han hittills dragit ur kontakterna innan han demolerat resten av sladden, men man blir ju livrädd

partners in crime

Afrikavärmen har överfallit även oss, och jag är ju ingen älskare av just det- men alla verkar bli så glada av sol och värme så jag håller lite låg profil på värmefronten. Jag njuter i skuggan, och ska skaffa mig en riktigt stor och fin solhatt – och absolut- även jag tycker det är skönt när altandörren kan stå öppen, fåglarna kvittar och nytvättad tvätt fladdrar ute i vinden

Vi har ju flyttat hem igen, gräsmattan är klippt och det går sakteliga framåt med att få in allt på sina ( eller nya) ställen i skåp och lådor. Det finns ju en fördel med att tvingas konfrontera alla grejer man samlat på sig, behöver man verkligen 10 olika pajformar ?
Byggdammet ligger som en gul hinna i varje liten vrå av skåpen så det tar lite tid att fixa med det, men på det stora hela är vi jättenöjda- det nya golvet lyser upp.

Bull och Klara kollar om det kanske kan finnas en smula kvar i den tomma fodertunnan

Lilla Klara har åkt hem, och jag tror absolut hon trivts riktigt bra hos oss, men vilka glädje”sånger” det blev när matte Margaretha kom och hämtade henne, Jag har aldrig hört Klara yla förut- men här var det lycka över alla gränser. Äntligen skulle hon få sova på sin kudde igen och återta positionen som den enda prinsessan i huset. Lika glad som hon var när hon kom lika glad var hon att få åka hem

– vaktstyrkan 😀

-idag får vi skylla oss själva

Vi började fixa lite lätt igår, torka ur skåp, diska undan och försöka hitta bland alla lådor och Ikea kassar. Inte helt lätt att lokalisera det man behöver, även om vi packade ner innehållet i varje skåp i samma kasse eller låda. När man väl lyckats lokalisera det man ville ha var det inte helt enkelt att ”balansera” fram just den kassen eller lådan

Det finns en fördel med att packa ner alla prylar från ett rum , lite KonMari, även om vi inte la ut allt från köket på golvet ( och ve och fasa)
Man inser hur otroligt mycket (onödiga) saker man har men hittar även sånt som varit försvunnet ( längst inne i något skåp)
Dessutom kommer man på att det kanske finns smartare sätt att förvara vissa saker än som det varit
Vem vet – det kommer kanske till och med att bli bättre 😀

nedpackat kök

Vi kollade med ”fixar killarna” om dom skulle jobba idag eller om det (förhoppningsvis) var klämdag – men icke – där var det jobb som vanligt.

06 ringde väckaren och regnet vräkte ner. Inte lite regn utan skyfall, så vi stängde in hundarna och beslöt att stanna hemma. Hundarna var bakom grindar så de skulle inte störa, eller nyfiket och närgånget kolla på allt som hände

Killarna kom- möttes av välkomstskall av hela gänget med Hugo på ”topp” och så for de. Inga sura miner, tack och lov, dom hade andra jobb att göra idag istället

Jag kan förstå att även om man inte är hundrädd kanske man tycker att en Hugo och en Ellen- även om de är bakom grindar känns lite osäkert, och det fanns ingen chans att hundarna kunde vara ute.

På måndag 06.30 packar vi bilen och åker igen…sen ska det nog inte dröja så länge innan vi kan flytta hem igen- för gott

– så skönt

att få vakna hemma i sin egen säng av det invanda morgonljuset

hemma 😀

Vi åkte hem, i en minst sagt överpackad bil där inte bara hundarna hade det trångt om utrymme. Jag satt ovanpå alla mina jackor ( yepp jag hade lyckats få med mig ett antal till Råneå) i skräddarställning eftersom utrymmet framför sätet var fyllt av väskor och korgar

Vi kom hem sent, och tur var väl det eftersom det inte- ännu- finns ett fungerande hus att vara i. Vi har ingen spis (kyl o frys undanträngt i stora rummet) och det ligger lister, sågar och maskiner överallt
Nåja, nu kan man i alla fall se slutet, det är fint väder så hundarna och jag kan vara ute,

Det var kul att se hundarna imorse, Gräsmattan som mer tagit formen av klöveräng undersöktes noggrant, Sen placerade sig Ellen och Saga mitt på, medan Bull och Hugo var mer intresserad av att undersöka dofterna
( Kollohundarna var så klart ute de med, men de lyckades inte fastna på bild

Trots att vi packat bilen till bristningsgränsen ( eller lite över) med vad som är lagligt att köra med lyckades vi inte få in kaffebryggaren Det gick bara inte … så kamrat Hs uppgifter idag blir att besiktiga bilen och hämta kaffebryggaren. Jag får väl roa mig med att sitta i solen och titta på hundarna – tills jag får kaffe i alla fall

Mycket märkligt

Det spökar ikväll. Det är tredje gången jag försöker skriva ett inlägg, och när jag ska lägga till ett foto så försvinner allt

Ett sista försök sen ger jag upp

Man lever lite annorlunda när man liksom bor i ”kappsäck” Det är lata och sköna dagar ( även om man inser att det kommer att bli mycket jobb hemma när vi återvänder) Gräset på farmen hade behövt klippas för ett bra tag sen, humlen ska knytas upp och ogräset har fått oanat utrymme. Men det är som det är, lite blomster ska vi väl hinna få ut innan sommaren är slut

Här finns ju inte ”måsten” på samma sätt som hemma, vi läser, lyssnar på radio, lagar god mat och går långa promenader- riktigt lyxliv

Jag är så glad att vi hittade till Ms skog så hundarna får sträcka ut sig ordentligt mellan varven. Koppelpromenader i all ära, men det märks speciellt på Hugo som har mycket energi och spring i benen när han inte fått röra på sig och har tråkigt. Då kommer Mr Marodören fram och det är inte alltid så himla kul med hans uppfinningsrikedom

Jag lärde mig en gång på en kurs att energiska hundar lätt blir ”egenföretagare”. Har man inga arbetsuppgifter så skapar man sig egna, Hugo i ett nötskal

Men det blev en härligt solig kväll och en lång skogsrunda .

Hugo passade på att bada i sina älskade (gyttje-) diken och märkligt nog får han numer med sig Ellen. Hon som aldrig tidigare ägnat sig åt sånt , tvärtom gått omvägar vid vattenpölar och aldrig frivilligt badat hur heta sommardagar det än var

Sååå härligt



Ellen
Hugo

Inte bara regn

Det finns knappast något härligare än att gå med hundarna bland riktigt gamla träd, alldeles bredvid en brusande älv

Hundarna har börjat lära sig rundan och skuttar glatt iväg längs stigen, och Hugo tror varje morgon ( och kväll) att han ska lyckas finta mig och ta ett dopp

Lite för strömt för ett dopp

Men det tog han igen med råge på kvällsrundan i skogen. Jag tror Hugo hittade minst fem diken tillräckligt stora o djupa för att han skulle kunna bada i dem. Så härligt att få in en riktig lortgris i bilen. De andra promenerade lugnt o fint utan gyttjebad

Men det var ljuvligt i skogen. 11 grader och låg sol. Enligt väderprognosen ska resten av veckan vara blöt- så det gäller att passa på de fina dagar och kvällarna

– lite sorgligt men rart…

I alla år sen Ellen var valp har ju vår mopstant Siri skött om henne och vaktat Ellen mot alla faror som kan finnas.
Nu när Siri inte finns mer är det hennes dotter Saga som tagit över rollen som ”vaktpost”
Saga har aldrig hängt speciellt mycket med Ellen tidigare och någon ”mammaroll” är hon nog inte intresserad av
Men hon sitter troget vid Ellens sida när de är ute

Ellen propellern

Verkar ju ha haft årets längsta löp, och nu- tack och lov verkar det vara över. Hon har fjantat runt och tagit varenda chans att komma på tu man hand med Bull- det är ju nämligen han som är hennes utvalda.

Hugo däremot verkar antingen inte ha koll, eller ha insett att han inte ens är påtänkt som kavaljer Ellen bara fnyser när han kommer nära, fast ok- Hugo vill brottas och leka jaga- Ellen hade andra planer


Stackars Bull försökte som vanligt få nosa på sin tjej – men nu har hon inte längre lust med några efterhängsna hanar,
Tack och lov- nu slipper vi alla enskilda koppelpromenader


-kappsäcksfamiljen levererar

Nope, vi är inte tillbaka hemma ännu, dvs vi var och tittade hur det kommer att se ut ( en del av golvet är lagt) men för övrigt är det som innan. Allt är staplat på varann och man får tränga sig fram för att kunna vattna blommorna eller komma åt en gaffel.
För hundarna är det värre att vara här än i vårt ”andra hem”

Lite trångt är det allt

Här ligger dessutom maskiner och vassa saker på golvet, och risken att nån av dom gör illa sig- eller förstör några verktyg känns oroande. Tyvärr är vädergudarna inte på vår sida, annars hade ju hundarna kunnat vara ute men nu är det instängda hundar lite här och där. Vi ska inte stanna så länge så de lär nog överleva även om det hörs högljudda protester

Idag var vi på utställning i Piteå, Hugos första. Kallt och regnigt och som alltid tidigt på morgonen.
Vi hade så tur så vi fick parkering alldeles vid ringside, och kunde lugnt sitta i värmen och titta på utställningen och de som frös

inne i bilen var det varmt och skönt


Hugo skötte sig jättebra och fick fin kritik. Tyvärr trampade han oturligt på en liten vass sten eller något annat så han haltade lite på sitt ena bakben,
VG var kanske inte vad vi hoppats på, men vi hade många ”blå” kompisar av olika raser bredvid oss- det kanske var en sån dag

Bättre lycka nästa gång