– det var en så härlig dag

Jag hade bestämt att idag skulle jag plocka tillbaka allt i köksskåpen och se till att TV-rummet blev ett TV-rum igen ( fritt från kastruller, kryddor och div köksattiraljer)
Men
efter allt regnande var det en ljuvlig dag så det gick inte att motstå att sticka ut i skogen
Och det var fantastiskt

Man såg att hundarna älskade att få rusa runt

och vår lilla fotomodell var helt på det klara att kameran var med

Klara poserar konstant, så fort hon ser ( eller hör) kameran, hon ställer upp sig på en sekund

Kamrat H som fick välja vilken skog vi skulle gå i ( efter att han försökt att föreslå byavägen 😀  var tvungen att medge att det blev en rätt skön promenad- trots att det blev en lite längre sväng än vi planerat från början.
Vi brukar försöka ta lite kortare svängar när tant Siri är med- men idag tuffade hon på som en treåring
– härligt när man snart är 10år och ”pensionär”

Siri och Saga                                                                                                                        Bull & Klara

 

Väl hemma blev det  ”avancerad” matlagning, en vegan och en köttvariant… och hundarna slocknade i sina bäddar- idag ville Siri och Ellen ha  egna bäddar….och de andra verkade tycka det var rättvist

Så imorgon- oavsett väder- så får det nog bli lite TV-rums röj… det är lite jobbigt att inte hitta det man behöver

– golvet är klart…

Yippie-
äntligen helt färdigt… nu återstår ”bara” mitt jobb med att ställa tillbaka allt i skåp och lådor
(jag har min egen åsikt om vilket som är mest jobb …lägga golv eller bära och kånka)  men det är bara att gilla läget. Fördelen är att jag kan bestämma helt själv hur det ska organiseras.

Dagen började med att jag hade feber och huvudvärk, så det blev sängläge och div beprövade huskurer, Till slut gav sig både feber och huvudvärk, men då  var jag lite för ”dimmig” för att återställa köket.
Det får bli morgondagens projekt.

Ikväll åkte Svea och Hilda hem, och lika glada som de var när de kom, lika glada- om inte gladare – var de när husse och matte kom tillbaka, det blev mopspussar i gross och parti

Jag försökte tidigare att ta 3-generationsbilder medan de var här- men det var fyra viljor som inte ville samarbeta- så vi tog en chans innan de åkte hem
Inte så att det blev några bra bilder precis, mopstjejerna kände inte för att posera framför kameran
men i alla fall mormor Siri, mamma Saga och lilla Hilda
(Siri, Saga och Svea kunde vi bara glömma, alltid var det någon som rörde sig eller räckte ut tungan)
Jag beundrar de som lyckas ta foton på 6-7 hundar som sitter stilla på rad…tips mottages gärna

Det blev en tidig och väldigt tyst kväll på Nordanvinden- det märks att skaran är decimerad
och trots att vi har ett (ganska) stort antal bäddar fortsätter Ellen-propellern att välja de minsta

På natten tar hon visserligen upp halva min säng, på bredden, så det där med att sträcka ut sig i sängen, det har jag lämnat för länge sen

-idag…

var det precis en sån härlig höstdag som man längtar efter.

Visserlige kom inte riktigt hela golvet på plats, det blev vissa komplikationer kring kyl & frys som kamrat H inte räknat med…
så jag och 4-beningarna lämnade honom ensam med att klura ut hur han skulle lösa det (”arbets-ond” är en bra beskrivning på det han höll på med)

Efter en skogsrunda med hela gänget tog Ellen och jag en stadsrunda.
Någon trodde jag höll mig borta med flit för att slippa kånka och dra kyl och frys fram och tillbaka – men så var naturligtvis inte fallet. Vi kände bara att vi behövde en lång promenad längs vattnet
Det var så vackert och rofyllt att promenera i sanden längs stranden,  fördelen med Ellen är att hon struntar fullständigt i andra hundar, joggare eller annat som vi möter
Mopsgänget däremot verkar känna att de har en skyldighet att hälsa på / skälla ut eller pussa mötande    ( lite varierande om det är hundar, cyklister eller joggare) så där är det koppel som gäller om man  riskerar att  möta andra.
Jag vet att mina hundar är snälla och trevliga och egentligen inte borde skrämma någon, och jag vet också att jag kan kalla in dem om de besvärar andra. Men, jag vet också att hundrädda människor ( och hundar ) inte ser det på samma sätt, för dem spelar det inge roll om det är en snäll, liten hund som kommer springande- de blir lika rädda i alla fall. Därför är det det koppel som gäller för mopsgänget på platser där andra befinner sig.
Ellen däremot lämnar inte min sida, hon tittar inte ens på mötande hundar, och skulle aldrig gå fram till någon okänd – men det händer att jag kopplar henne ändå när vi möter andra- för deras skull så de inte ska behöva känna osäkerhet inför en stor hund. De vet ju inte att hon inte kommer att springa mot dem eller deras hund.

Hemma i ”vår” skog är det lugnt, där är det för det mesta bara vi som strosar omkring, möter vi nån är det någon som mopsgänget redan känner… så där springer hela gänget fria och lösa

Väl hemma var det bus, mys och käk- lite Tv och sen godnatt
och som vanligt är sovstilarna varierande

Imorgon ska vi (försöka) ta 3 generationsfoton- lite häftigt att vi har 2x 3 generationer här
Siri -Saga och Sagas döttrar från två kullar, Hilda och Svea… får se hur det går

– regn regn regn…

Man ska inte klaga på vädret – men nu börjar det kännas som om att det är väl så utdraget regnvått.
Hösten brukar ju vara den bästa årstiden, med krispig luft och härliga skogspromenader- speciellt när älgjakten är över och man törs ut i skogen igen-
men i år är det blötare än blött.
Nåja, stövlar och regnkläder och sen ut och när man väl kommer ut i skogen är det riktigt härligt.
så länge vi gick i  skogen var det rätt ok, även för de med känsliga tassar, men så kom vi hem på gården

– och där var det var tydligen alldeles för blött och äckligt…och nu hade vi väl ändå varit ute tillräckligt länge
Hilda smög fram som en puma och lyfte sorgset på sina blöta tassar

Svea ställde sig vid altandörren , spände ögonen i mig och var mycket tydlig med att hon  faktiskt ville gå in


Ellen passade på att dricka  regnvatten, märkligt nog tycks vara mycket godare än det vi har inne,
men Hilda hängde på Svea,  nu kan vi väl ändå få gå in
Siri som normalt tar sig fram med majestätiska steg värdig en äldre drottning ökar markant farten när det vankas godis
så även Ellen-propellern

Förkylning ( den manliga sorten) och ryggont har gjort att golvet inte riktigt är klart ännu. Somliga i familjen tycker det är jättejobbigt och påtalar det med jämna mellanrum.  Somliga kan dock inte lägga golv så det är bara att gilla läget.
Himla tur att vi hade så mycket mat i frysen för micron går varm när spisen står mitt på golvet och diskmaskinen i ett helt annat rum… men kanske imorgon
Jag har nog aldrig haft så stor lust att baka, laga rätter med massor med kryddor och verkligen använda hela köket som nu 😀

Det blev lite trångt på kvällskvisten och valet av bäddar kan tyckas lite märklig

– mopskung i stan …

Normalt brukar jag ha ganska bra kontakt med ”mina” valpar och valpköpare, men just i år har det blivit lite lite av den varan, det har varit  så mycket på gång.
Sjukdom, nära och kära som behövt hjälp och annat som tagit både tid och kraft men jag hoppas verkligen att ingen känner sig bortglömd, trots att uppdateringar och aktivitet på N-vindens gruppen legat på låg nivå. Jag finns fortfarande och svarar på mail och hjälper till så fort och bra jag bara kan

Därför är det så kul när jag får uppdateringar lite nu och då…sist från en (kompis till) en kille som flyttat vid stadgad ålder, och som jag trodde skulle längta ihjäl sig efter mig 😀

Jag kunde inte haft mer fel.
Han har blivit kung och fått ett helt eget kungadöme med tjänstefolk som gör allt för att han ska ha det så bra som möjligt-
och gissa om han styr och ställer och sätter upp regler för hur det ska ska se ut
Lilla plutten- jag log stort när jag hörde hur han utökar sitt territorium

Många gånger kan man tycka att det ska vara si eller så och det är minsann inte hundarna som ska bestämma… men kan det finnas något härligare än att en mopskille i sina bästa år helt plötsligt inser att han faktiskt får bestämma – lite grann i alla fall.
Jag blir varm i hjärtat när jag hör det, hundarna är det bästa och mest kärleksfulla vi har, och att de ska få lite guldkant i sitt liv tycker jag är underbart.
Så- Tack N att du låter Ernst få leva det liv han nu har… han är så värd det.

 

– hundars språk…

Jag tycker det är spännande att se hur hundar kommunicerar med varandra.
Vi har alltid haft flera hundar hemma, och då kan man verkligen se hur de ”pratar”,  månar om varandra och verkligen är en flock.
Ensamhundar kommunicerar så klart med oss 2-beningar, men vi är rätt tröga när det gäller att se de små subtila signalerna, hundarna läser av oss så mycket bättre än vi dem.

 

Vi fick ett glatt skratt när vi kom till ett ställe där de fanns 5 stooora hundar i hundgården som glatt skällande hälsade oss välkomna.
Tant Siri, 8kilo tung men med 10 år på nacken sträckte på sig och sprang fram till hundgården och talade om att så där hälsar man väl inte… och 70 kilos gänget studsade bakåt och tystnade.
(jag önskar verkligen jag kunnat filma det)
Våra mopsar tycker väl inte att stora hundar något märkvärdigt- det är hundar som vilka som helst… men gänget där borta undrade nog vad det var för små dryga ufon som skuttade omkring med sån självsäkerhet


Halvsystrarna Hilda och Svea är här på kollo, och som vanligt är det bara tjena, kommer ni, och så är presentationen klar och kollohundarna glider in i flocken som om de aldrig bott någon annanstans
Hilda som är yngst sökte sig tydligt till mamma Saga, hon la sig bakom hennes rygg och följde Saga som en liten skugga.
Svea var mer obrydd om vem hon satt eller låg bredvid, på kvällen var hon väldigt nöjd med att få en alldeles egen bädd, och Saga verkar gå fram för att kolla att allt är ok med henne, direkt efter gick Saga och la sig- med Hilda bakom ryggen
Svea sov lugnt vidare och verkade inte känna sig varken ensam eller utfryst

Ellen och tant Siri får sova i sovrummet ett tag till, Ellen för att hon är lite för kär i Bull ännu, och Siri för att hon inte kan tänka sig att hon skulle sova någon annanstans


man kunde ju tycka att Siri kunde ligga längsefter på sin kudde- inte alltid på bredden, och med halva rumpan på min kudde

– som en klubbad oxe ( eller var det säl)

det blev en snabb nattning igår
Hundarna var lyckliga att det åter var färskfoder i matskålarna, ( igår även kycklingvingar och baconlindade tuggisar)
Bull kissade för säkerhetsskull genom hela tomten, någon kan ju ha försökt överta reviret när han varit borta,  och tjejerna kollade bakom buskar och träd att ingen / inget främmande fanns där
– sen somnade vi djupt- hela gänget (vår chaufför, Kamrat H kom hem, gick in och somnade…)

För att många timmar senare vakna helt utvilade…eller nåt ditåt. Hundarna snabbkissade och la sig igen

Siri-Piri vägrade öppna ögonen, tanken på att gå ut och kissa fanns inte på kartan- hon ska sova (minst) en stund till

Idag ska de sista golvplankorna på plats (hoppas vi) Svea och Hilda kommer på kollo och kylskåpet behöver lite påfyllning…det blir nog en bra dag

-egen säng är guld värd…

vi gör ju emellanåt snabba ( och oplanerade eller väldigt snabbt påkomna) bilresor tvärs genom Sverige… Och efter varje resa säger vi – aldrig mer, detta var sista gången vi avverkar 300 mil på några dar, vi är för gamla att kuska runt på det här sättet
Sen går det en tid, flygtiderna passar inte- och vips är vi på vägarna igen Just här sitter vi fast i 2,5 timmar eftersom en långtradare havererat och det tydligen var svårt att få undan den från vägen … och så klart rubbade det vår ”tidsplan” rejält

Som tur är har vi i alla fall numer fått förstånd att ta en hotellnatt när tröttheten blir för stor- tidigare var det ”målet” som gällde, oavsett om ögonen gick i kors


Hotellfrukost är bland det bästa som finns… och på vissa hotell får man tom förslag på Hundpromenader


– Väl framme vid vårt mål var det underbara bok- och ekskogar och en uppsjö av kantareller…
fantastiska promenader med 4-beningarna

och matställen med härlig utsikt och gudomlig veganmat

och så klart- ingen resa utan trevliga människor och snygga hundar
Vi skrattade gott åt gamla tant Siri som utan att fundera gick med bestämda steg fram mot en en hundgård med stooora hundar och talade om att man skäller inte på detta viset- och hela gänget av 7o-kilos kolosser backade och blev tysta… hon har pondus den tanten

Våra mopsar är ju vana vid stora hundar och har ingen koll på att de väger 50-60 kilo mindre än de stora de möter, de verkar tycka att de är i ungefär samma klass- så det ser lite kul ut när de närmar sig de stora- kul att ses, ska vi leka, och vissa av de andra verkar fundera över vad det är för underliga varelser som hälsar på
Bull var sin vana trogen inne på stuket-. snygga brudar… kolla in mig 😀
och visade upp sig från alla håll och kanter

Men eftersom vädret inte var det bästa, och det utlovades bli ännu värre- och vi lovat att ta hand om kollohundar på hemmaplan i helgen… så vände vi hemåt tidigare än beräknat
och som vanligt blir det lite extra spännande på våra resor…
Kamrat H litar fullt och fast på sin Tomtom GPS medan jag kör stenhårt med Googlemaps… ibland har de två olika uppfattning om vilket vägval som är det bästa, och följaktligen även vi…
så vi hamnar emellanåt i spännande vägval som kanske inte riktigt var det vi planerat från början – men vi får se en hel del av Sverige på det sättet (och även om man kör en lång omväg kommer man till slut rätt…)

Jag ägnade en (stor) del av hemresan åt att sova och ta bilder

( nån måste ju göra det också…)

Och till slut, ordentligt trötta och möra i kroppen landade vi hemma på gården
Hundarna kollade av att allt var som det skulle, kom in och rullade ihop sig i sina bäddar
och vi 2-beningar tog en tidig kväll…. i vår egen säng

 

 

jodå…

vi finns kvar, även om det varit full rulle senaste veckorna.
Som sagt- renovering och kaos är ungefär samma sak… antingen har huvudet, ryggen eller armarna ( eller alltsammans på en gång) varit helt slut när kvällen kommit och kudden har känts väldigt lockande
– att dessutom mitt i det ha fröken Ellen i löp och  herr Bull som tycker de borde umgås lite närmare ( Ellen delar helt hans uppfattning) är inte helt enkelt
Ellen och Siri har fått dela sovrummet, den förstnämnda är alldeles för bra att hoppa över grindar.

Sen får det ju inte heller flyta på riktigt enkelt, så mitt i all renovering har vi haft ”klippkort på progesterontester” hos veterinären
Eftersom Ellens tilltänkta bor ända ner i Göteborg vill man ju att man ska komma ner rätt dag, möjligen lite före rätt dag- men absolut inte för sent
Så vi tog ett prov för att veta hur hon låg till- och provet och provsvaret bara försvann på labbet, nytt prov några dagar senare- och som tur var låg värdet väldigt lågt- ingen panik
Fast- med så lågt prov kan man ju inte ens gissa när ”rätt”  dag inträffar, så nytt prov två dagar senare. och ytterligare ett nytt två dagar efter-.
Men nu börjar det äntligen närma sig dagen D… och det känns riktigt spännande och kul
Även om det är en lång resa innan ( förhoppningsvis) små ”rödingar” visar sig, så blir det lite mer verkligt när man vet att i alla fall parningen blir på rätt dag
(men nog hade dom blivit söta- små bordeauxmopsar också 😀

– vi renoverar…

och renoverar och renoverar…
Tror alla kan tänka sig hur otrolig kul det är att krångla sig fram mellan färgburkar, penslar och lister upplagda på tork, dessutom i ett hus där redan köksskåpens innehåll är lagrat i soffan och möbler staplats på varandra-
Välkommen till kaos liksom

– nedplockade lister – otroligt hur många det finns             som slipas och fixas

                                – nymålade  på tork (som blockerar hela matrummet)

Men det blir säkert fint när det blir klart, rena nymålade väggar och nytt golv,  ”hunderiet” tenderar att lämna en del märken både här och där…

För att krångla till det lite extra har vi ju Porpellern som löper, och lilla häradsbetäckare Bull som är helt inne på att de tillsammans skulle få de sötaste valpar som någonsin skådats (Ellen är nog inte främmande för den tanken hon heller) så det är stängda grindar mellan dessa två. Bull är ju dessutom en fena på att klättra, och Ellen kan både hoppa högt och ”dra” lös galler, så det gäller att köra safe

– men antagligen har dom helt rätt- Mops de Bordeauxvalpar skulle nog bli bedårande
Jag tror dock  vi skippar den kombon, i alla fall denna gång 😀
Ellen får nöja sig med att umgås med ”mamma” Siri på kvällarna, som ser till att öron, tänder och näsa är ordentligt rentvättade
  en inte helt uppskattad rutin, men det är bara att stå ut