– äntligen, äntligen

pigga (i alla fall nästan) och glada
Vi firade med att åka in till stan i blixthalka… inte så kul, men kylskåpet ekade väl så tomt.
Snö och regn, -22 som blev +2 grader på ett och samma dygn- men har börjat lära sig de ”nya” vintrarna
Det trista är att man knappt törs gå ut med hundarna på vägen, de är så halt att ett litet skutt kan ställa till skada- vi 2-beningar har ju fördelen att ha Icebugs så vi går rätt säkert ( om än försiktigt) men hundarna kan lätt halka och sträcka sig illa-

Vi fick en hel del snö innan den regnade bort, men nu ska det tack och lov snöa i flera dagar så både skidspår och sparkturer väntar… det är inte bara jag som längtar efter den riktiga vintern.
Kamrat H däremot suckade djupt när han öppnade dörren på morgonen

Ellen var dock snäll och gjorde gångar till sina mer kortbenta syskon

– det roliga är att hon gör dem alltid på precis samma sätt och på samma ställen. En gång sträcker sig runt hela tomten, och sen  några  tvärs över, nåt system verkar hon ha även om det är lite oklart vilket.

Vi var ute ganska länge innan regnet kom och sen var det dags för lördagsgodis

Alla får varsitt märgben, plus att jag lägger ut några extra, som synes lyckas Bull alltid tillskansa sig minst två, som han försöker gömma under en bädd. Ellen gömde minst ett under fällen i bädden, och sen tycktes de två gnaga på några halvgömda ben inlindade i fällen (väldigt osynliga 😀
Mopstjejerna tog sina märgben  och la sig i varsitt hörn för att lugnt och stilla få vara ifred.
                           – och så slutade det som vanligt- dom är aldrig så söta som när de sover

– fortfarande snorigt på farmen…

men till hundarnas glädje har det kommit massor med snö och -21 grader ändrades på ett dygn till -2
Man märker att de lite äldre damerna, Siri och Saga fryser om tassarna när det börjar gå ner mot -15, stackars Siri kom skuttandes på tre ben när hon snabbt ville in efter att ha kissat.
Hon har gärna täcke på sig när det är kyligt, men skor är inte hennes grej. Hon ser bara olycklig ut och tror inte hon kan röra sig när skorna kommer på- men å andra sidan behöver hon inte hänga med på längre  promenader när det är riktigt kallt.
Även om hela gänget gillar att kura ihop i soffan nära brasvärmen, så smiter Siri gärna in ensam och bäddar ner sig bland kuddar och filtar- fullständigt döv om vi pratar om att gå ut en sväng.

Idag kom det så pass mycket snö att det gällde att pulsa fram, Ellen brukar vara bra att göra gångar som de andra passar på att använda, men idag kom snön för tätt. Varje gång de kom ut hade det snöat ytterligare ett lager, och det var bara att pulsa på (eller simma fram)


Det var ett gäng trötta och nöjda hundar som la sig efter kvällsmaten, och ganska snabbt hördes ett lätt snarkande från bädden

– mera gnäll…

jag var nog lite väl optimistisk när jag trodde flunsan lämnat oss… den bytte bara form.
Hostan byttes mot snor och snörvlande- jag vet inte riktigt vilket som är minst obehagligt,
Så trist och segdraget-  och nu när det dessutom varit några riktigt fina dagar – men, men
Jag satsar stenhårt mot att komma igen till andra advent istället- lite tomtar och änglar ska vi väl hinna få upp innan jul, saffransbullarna har vi ätit upp när ingen orkat laga middag- blodsockret måste ju hållas på en någorlunda nivå

  
Idag för två år sen… mopsgänget var lite större på N-vinden så hundspannet skulle onekligen se lite annorlunda ut idag. Å andra sidan har vi ju en rejäl ”dragare” som kunde springa i täten, så farten skulle nog bli (minst) densamma
(kommer aldrig att glömma när Ellen galopperade efter en skenande älg och jag hängde efter på skidor…det gick undan i djupsnön 😂

Så förutom att dricka (kopiösa) mängder med te och titta på dåliga TV-serier roar jag mig med att titta på  gamla foton – nåt måste man ju roa sig med när man inte kan vara ute och ha kul.

– kanske – möjligtvis…

att flunsan lämnat oss för denna gång.
Det var en rejäl omgång, jag kan inte minnas att jag varit så utslagen på många år, – det kändes ungefär som en ångvält ( den gamla modellen med ett litet hjul fram och att stort bak ) kört över en och sen backat tillbaka –
mao sängläge, te och tjocka täcken.
Som tur var gick vi lite omlott varandra, Kamrat h och jag, så det fanns alltid någon ”halvfrisk”  som kunde ta hand om hundarna.
Men, det har varit lite synd om dem, inga mysiga skogspromenader, inga skid- eller sparkturer utan korta rundor med en husse eller matte som bara tagit på sig varma kläder över pyjamasen.
Nu känns det som om det är på bättringsvägen , benen bär igen och matlusten har kommit tillbaka.
Jag brukar klara mig undan just denna sortens flunsa – möjligen bli lite hes och snorig- men det här har varit en pärs.

-Nattrastning av busiga 4-beningar iklädd pyjamas, raggsockar och skoteroverall, tur att  grannarna sov

Men, flunsa eller inte- igår var det dags för vår årliga mopsjulfest, och den kan man inte missa om man kan stå på benen ( tur det finns Alvedon 😀
och det var jättekul.
32 hussar och mattar och ett ännu större gäng mopsar i alla åldrar som käkade julbord, minglade och hade allmänt kul-
                                            årets mopstårta innehöll både gelehallon och dumlefyllnning

 

Som vanligt lyckades vi inte få en bild med alla som var med- nästa år ska vi börja med att ta bilden så ingen hinner åka hem,  gå ut och rasta eller hitta på något annat

Jag tror alla, både 2- och 4-beningar var ganska nöjda och trötta när det var över, jag somnade i alla fall väldigt snabbt.

– det är…

lite speciellt att bo i en by, i alla fall i en ganska liten by som vår
I en by har man koll på det mesta- på gott och ont.
Inte så att alla vet exakt vad alla gör hela tiden, men man har koll på ”sin” väg och de som bor där, plus att det  finns vissa som vet ”allt om alla”  som det varit i byar i alla tider.
Jag gillar våra grannar och bybor, de knallar förbi och pratar med oss och  hundarna – de ser när 4-beningsgänget utökats och frågar om vi skaffat fler eller om det är kollohundar,

Alla känner Bull och tant Siri, och så klart Ellen, som fortfarande efter 3,5 år  sprider en lite skräckblandad förtjusning
Man vet att hon är jättesnäll, men möta henne ensam…nja 😀

Nu har det varit många hundar hos oss ett tag, och jag fascineras av att många känner igen vilka som inte är ”våra”

Arne åkte hem i helgen, och Agnes saknade verkligen sin brorsa

Ingen iddes längre leka med henne på samma sätt
Jag plockade fram lite leksaker så hon inte skulle ha så tråkigt, men det slutade med att den leken hon helst ville leka var att hon puttade in bollar och rullar under soffor och bänkar, och med högljutt skall talade om att hon inte kunde nå dem., dvs jag skulle ta fram dem åt henne.
Jag var helt klart den som tröttnade först- men så kom matte Louise och ordningen var återställd

Äntligen
Agnes var väldigt nöjd – först fika och sen bara somna i L famn
Mops Ellen la huvudet på bordet och tyckte det var lite snålt med mopsfika… nu när vi fått finbesök och allt

Det var ganska många minusgrader på kvällen så vi tog en kort kissrunda och parkerade oss framför brasan istället
och även om våra hundar är vana med att kollohundar kommer och åker så verkade de rätt nöjda med att få vara ensamma
De kurade ihop sig i bädden och hela gänget slocknade snabbt

– söndag…

och en väldigt halkig skare, även på gården- utan Icebugs eller broddar är det livsfarligt att ens gå ut genom dörren
Jag var så glad över mina nya varma vinterskor tills jag testade dem och insåg att de nog var tänkta för ett ”kallt-utan-snö” klimat- sulan var inget för hala snöiga vägar. Tur det finns broddar så de inte behövde hamna som  garderobsvärmare.

Till och med hundarna tog det extra försiktigt när vi var ute

– utom de svarta galenpannorna- där var det brottning och jakt utan en fundering på att man kunde halka

Jag kan tänka mig att Agnes blir besviken när hon inser att brorsan ska åka hem idag, de har varit oskiljaktiga under helgen.

Den andra galenpannan, Ellen propellern fick ett ryck när hon insåg att skaren höll

hon rullade runt en stund, reste sig och hoppade över staketet, som är ordentligt högt, men vi har ju sett tidigare att hon kan vara en känguru när hon vill.
Som tur var såg jag det och kunde kalla in henne direkt, hon ville nog inte ut på några äventyr utan bara ”hoppa” lite för hon kom in direkt. Jag hann dock bli nervös att det skulle hinna dyka upp en bil…som knappast skulle hinna bromsa- förbaskade tokfia, hon hade dessutom kunnat skada sig rejält

Allra finaste Bullen struttar runt som en annan polis och håller ordning- eller nåt- han börjar dessutom få tillbaka sin matchvikt och snart blir det skidturer.

– nu är det mopsfarm igen…

här avlöser kollohundarna varandra och det är så himla kul.
Sigge åkte hem igår men innan dess hade Agnes och mopsEllen kommit, och sen fick vi helgbesök av världens bästa Arne- så det blev syskonbus på hög nivå

Det var helt klart att de båda kände igen varandra (och hade en massa lek & bus i kroppen)

Imorse när jag släppte ut hundarna satte hela gänget igång och skällde minst sagt upprört- och alldeles utanför vårt staket passerade två stora älgar, och jakt/vaktmopsarna Bull och Siri hade raggen rest och skällde för kung och fosterland

resten av gänget slöt upp men det var lite svårt att ta sig fram i snön
  
Älgarna promenerade iväg och ordningen återställdes på farmen

 

Vi har fått mängder med snö, och gårdagens halka var ingen hit. Det var sol och ljuvligt väder, men fullständigt livsfarligt att ta sig ut- även med spikskor.

Snö, plusgrader och regn- och sen minusgrader på det, då gäller det att hålla tungan rätt i munnen
                                                      till och med hundarna går försiktigt

Till slut var ju till och med jag tvungen att lämna byn och bege mig in till staden, men Black Friday var kanske inte det bästa tillfället.
Jag visste att det var reor överallt, men jag hade inte insett att ”alla” som besökte de affärerna skulle samlas på Ica Maxi…jeez så mycket folk överallt.
Jag är inte folkskygg så det var inte det, men det var köer precis överallt, och eftersom vi månadshandlar det mesta för att slippa åka 7 mil bara för att komplettera något som tagit slut… men som sagt, lön och Black Friday
Jag har ganska bra koll på vad som behövs för ”min” mat, bakning, tvätt etc för en månad. Mjölk, frukt och grönsaker måste man så klart komplettera, men resten brukar fungera.
Kamrat H har ju lite annan mathållning än jag och det får han hålla koll på själv, men jag blev lite fundersam över hur han planerade … han tänkte nog inte äta middag varje dag ( eller så gillar han att gå i affärer och småhandla lite 😀
Sen kommer ju det tråkiga att packa in allt i skåp och lådor (kan bli lite tight just när man handlat) men det är ju en hel månad till nästa gång.

Nu väntar jag bara på mer snö och bra  skidföre en annan i familjen suckar och drömmer om palmer och spansk värme

-nu har vi riktig vinter…

visserligen inte helt säkert att vi får behålla snön så länge till, det utlovades tydligen regn och plusgrader framöver- men nu är det bara ljuvligt.
Några minusgrader och snö som räcker både för spark- och skidåkning.
(Nästan) alla hundarna älskar att vara ute och busa, tant Siri kan väl med sina 10 år tycka vintern är en smula överskattad- även om hon hänger med på promenaderna.
Men när vi kommer hem vill hon in och lägga sig i värmen- snabbt

De andra stannar gärna ute på gården en stund och busar en stund till

Efter senaste dagarnas snöfall är våra ”små” skogsvägar inte bilvänliga längre, utan man får lämna bilen vid vägkanten. Det har egentligen ingen större betydelse utom när man kommer med ett gäng ystra hundar som ska in i bilen- då vill man helst inte att det dyker upp någon annan bil som dessutom använder vår byaväg som rallybana (jo, dom finns)

Idag tog vi inte med skidorna med så det var bara att plumsa, och det blev lite  jobbigt för både 2- och 4-beningar. Vissa av mopsarna insåg snabbt att det var smartare att gå bakom mig där det blev upptrampat, men alla var rejält trötta när vi kom hem
Sigge är i perfekt kondition medan brorsan Bull just nu ser mer ut som en köttbulle.
Han utvecklade en vana att under tiden Ellen fick ”lyxmat” stå väldigt nära henne, och så fort hon spottade ut något som inte föll henne på läppen just då fångade han upp det i luften- han blev en mästare på det… och ja, det fick konsekvenser
Bullen som aldrig tidigare varit tjock känns numer som ett betongblock, och går på sträng diet
– men som sagt- han är inte korkad- det kan finnas foderkulor gömda i snön

En som verkligen älskar snö och kunde vara ute hela dan är vår röda prinsessa

– hon skulle behöva en lekkamrat i samma storlek- det bara lyser bus i ögonen på henne

– jag försöker…

ligga tyst och stilla trots att jag är vaken.
Jag försöker diskret kika lite på nyheterna på plattan innan jag måste kliva upp-
men jag märker att det finns två som har full koll på om jag verkligen sover eller bara låtsas.

Rätt snabbt överfalls jag av en tung röding laddad med pussar och kramar och en mopstant som utan att skämmas sätter sig på mitt huvud och tvättar sömnen ur mina ögon- det går att stå ut en liten stund men ganska snabbt ger jag upp

Det är rätt bekvämt att bo på landet, hundarna är ute på gården medan jag gör upp eld i kaminen, kokar te och fixar lite frukost- och jag har inget emot att ha några tiggande frukostkompisar – i väntan på deras egen mat.
Sen är det dags för allmän utfodring, och jag hinner dricka lite mer te innan vi sticker ut på en förmiddagsrunda.

Igår fick vi en heldag med världens bästa Frida – och hon var efterlängtad
Alla ville sitta närmast- och några hade starka åsikter om vem som var favoriten, Siri som känt Frida längst hade naturligvis sin självklara plats, Bull som bott hos Frida tyckte att han åtminstone kom på andra plats – nåt som Ellen  inte alls höll med om det utan lyckades lägga en ”mur” runt Frida- ingen annan än möjligtvis Siri skulle dela Frida med henne-
efter en stunds ”överfallspussande” lugnade det ner sig
Bull och Siri var mycket nöjda med att vara i centrum (i fåtöljen rymdes nämligen ingen Ellen)

Vi har fått ganska mycket snö de sista dagarna så idag står skottning på schemat
– vissa saker som borde hunnit in i förråden ska också få sin vinterplats- jag förstår inte att det ska vara samma procedur varje år- men nu är vintern här…ett tag i alla fall 😀

– Ibland…

blir det inte alls som man planerat, till och med när man känner sig ganska säker på sina planer. Ibland är det ”någon” som drar undan mattan och man funderar på vad som egentligen hände

Jag hade tyckt att Ellen smalnat av sista veckan, och att spenarna som borde bli större och röda liksom bara krympte ihop.
Med tanke på att det inte var så länge kvar till hon skulle få valpar kändes det lite konstigt- och oroväckande, så vi tog en röntgen som tyvärr bekräftade vad vi misstänkt
– Inga valpar, inte en enda liten skrutt…
Någonting hade hänt som gjort att hon resorberat sina valpar – ingen aning vad, en infektion, att det var något fel- man kan bara spekulera- men resultatet var lika trist,
Så det blir tyvärr inga små rödtottar på Nordanvinden till jul…

Prinsessan Ellen verkar dock lika nöjd för det och galopperar runt på sina skogsrundor, och för oss är det bara att gilla läget
Det där med att vara uppfödare har sina ups and downs

ps. hon saknar nog sin lyxmat som serverades när hon inte gillade hundmaten som serverades, nu är vi tillbaka på normal hund-husmanskost 😀