– vi var hem en sväng

Och kunde konstatera att det såg exakt likadant ut som när vi var där för en vecka sen så när som att golvpaketen låg staplade i hallen. Nåja vi har ju tur som har ett annat ”hem” ett tag till, det hade kunnat vara värre

Det var i alla fall kul att träffa grannar , surra lite, kolla posten och ge blommorna vatten- och både H och jag kastade oss över datorerna och uppdaterade oss på det ”viktiga vi missat”

Lite pinsamt hur beroende man är av Internet o Tv

På lördagsmorgonen var det dags för inoffutställning med Hugo. Han ska ställas ut på ”riktigt” nästa helg och det kändes bra att få en träning innan dess

Han skötte sig perfekt och över förväntan Trots mängder av andra hundar och i en miljö han aldrig varit i förr tog han det lugnt

Det finns mkt att ha span på

Kritiken var strålande

Det var en trött Hugo ( och lika trött matte) som kom hem

Det tar på krafterna att vara snygg

På söndag packade vi ihop för återfärd till Råneå och lilla Klara hängde på. Så skönt för hundarna att kunna sträcka ut sig – och sen har vi ju hittat en skog där man kan få springa av sig lite

( jag hade jättefina bilder från skogen men dom ville inte ladda upp sig som dom skulle- får lägga upp domen annan gång

Vaknade till ännu mera regn

Och trots en halv- lång ( halvhjärtad) morgon promenad där man snabbt kände sig genomblöt visade hela gänget att dom hade tråkigt- urtråkigt – supertråkigt. Hugo roade sig med att nafsa lite här och där på Saga, vilket i alla fall fick henne att jaga honom en stund

Ellen däremot svansade runt för att visa att hon minsann luktade gott även idag

Och till slut upphörde eller i alla fall avtog regnet så jag förbarmade mig över tråkmånsarna. Monica hade berättat om en skogsväg där man vågade släppa dom lösa, och när jag rekade häromdagen tror jag jag hittade den ( eller så hittade jag en helt annan skogsväg)

In med killarna i bilen och iväg – och det var två lyckliga 4- beningar som släpptes lös. Man kunde riktigt se hur de saknat att få sträcka ut sig- och dessutom en alldeles ny och spännande skog


Lite godis kanske
Massa dofter

Imorgon ska det bli sol hela dan ( om dom inte ändrar sig på SMHI och då blir det tjejsväng i skogen

Regn, regn och mera regn

Läste i tidningen att man väntade 35mm nederbörd i helgen, så det lär nog fortsätta att regna resten av dagen

Hundarna har tråkigt. Mest för att deras matte inte alls känner för någon långpromenad, ingen av hundarna verkar speciellt besvärad av vädret.

Tom Ellen tittade förvånat på mig när jag ville vända o gå tillbaka- vaa redan ?

– en Hugo som har jättetråkigt
Bull som gett upp o somnat- på bordet på en tröja

Dom enda som verkar hitta något positivt med vattenpölar är andparet som traskade över gården på väg till älven

Mobiltest

Det här blir spännande. Första gången jag försöker göra ett inlägg via mobilen. Jag vill ju helst att det ska ”se ut” precis som vanligt när jag skriver, blev nog irriterad när layouten förändrades … men det här ska nog fungera. Alternativet är ju att inte lägga ut några inlägg alls innan vi flyttat hem igen

Vi bor ju fortfarande i Råneå, även om vi åker hem lite då och då och kollar läget- eller konstaterar att ingenting hänt sen sist. Nu verkar det vara det nya golvet som hamnat på avvägar – bara att vänta till det ”dyker upp”

Ellen löper fortfarande, känns som hon löpt i minst 193 dagar ( ok- en överdrift, men hon löper så mycket längre än mopsarna ) så det blir fortfarande delade koppelpromenader Jag börjar hitta lite fina promenadstigar , men ännu inte någon där jag törs släppa dem

Vi vaktar och har koll på ALLT som rör sig

Apropå koppelpromenader i urban miljö

Jag har alltid fascinerats över den enorma åtgång mina kamrater i stan verkat ha av bajspåsar. Turligt nog, för jag har alltid kunnat låna då jag sällan kommit ihåg att ta ned mig. På landet använder vi mkt sparsamt med dylika- men nu, nu inser jag vilka mängder det kan gå åt- och hur stora och rejäla de behöver vara till stora hundar Enda fördelen är väl att man snabbt ser om de är dåliga i magen. Varje promenad kommer jag ordentlig hem med- minst- två påsar, ordentligt hopknutna. Jag hoppas verkligen att alla grannar ser att här går en ordentlig hundägare som plockar upp- så jag inte blir beskylld för några kvarlämnade högar ( de finns de också) 😀

Eftersom vi så sällan går långa promenade i koppel, och ändå mer sällan med kombinationen DdB/ mops ser man vissa olikheter som verkar rastypiska ( eller kanske bara våra knorrisar som är så) när kopplen kommer fram blir både Bull o Saga fullständigt galna, snurrar, hoppar och beter sig som vettvillingar- vilket gör att det både tar mkt längre tid och irritationen hinner växa ordentligt innan halsband o koppel är på. Ellen och Hugo sitter lugnt o väntar, i alla fall Ellen, Hugo verkar ta över lite mopsfnatt ibland När man väl kommit ut och rutit till några gånger går promenaden riktigt bra och fint, ingen som drar i koppel eller beter sig ( såvida det inte kommer en cykel nära bakom Bull- då jäklar) Man kunde ju tycka att efter 40-50 halsbands- och koppelpåtagningar borde en viss rutin infunnit sig- icke- det är galenskap på hög nivå varje gång

Finaste Hugo

– kaos…fast lite mysigt ändå

Det är kaos, ganska total kaos
Vi lämnar huset vid 6,30 varje morgon för att åka till vårt ”andra hem” med fullpackade väskor- men inser varje gång att vi glömt massor med ”jätteviktiga” saker i alla fall.
Att stiga upp vid 05 är inte riktigt vår grej- det är bara att inse att hjärnan är inte riktigt påkopplad så tidigt …så vår packning blir kanske inte riktigt ultimat 😀

Å´andra sidan- jämförbart med att balansera på smala bräder i köket på Mörön, hiskeligt varma byggfläktar som går dygnet runt och allt det man behöver finns så klart ”längs ner eller längst bort” så känns det mesta som ett lyft- även en glömd kaffebryggare

Bull kom på att man kunde bygga en supermysig koja i gullfiberisoleringen, och jag blev så klart helt hysterisk över allt ”glassplitter” han skulle få i ögonen och rusade efter honom- i det att jag trampade genom ngt som tydligen kallas ”blindbotten” och gjorde ett stort hål rakt ner till backen.
(Hörde se att Kamrat H skyllde på att Bordeauxerna gjort hålet 😀 – men det var jag och ingen annan 😀

Mitt i allt skulle vi handla mat på Ica Maxi.
Man blir en smula svältfödd när all mat antingen kommer direkt från kylen (Yoghurt , mackor) eller det som snabbt kan värmas i micron ( som står på golvet intill altandörren) så vi skulle äta oss riktigt mätta- typ smörgåstårta.
Kamrat H går in för att handla, jag sitter i bilen och hundarna börjar tjafsa med varandra där bak
Jag öppnar bakluckan för att ”hurva” åt dem …och vips hoppar två mopsar och en Hugo ut- och springer direkt in på Ica Maxi…
Saga satsar på trädgårdsavdelningen. Bull beger sig till bokavdelningen och Hugo galopperar som en ponny bland kassorna – full kalabalik
– Ridå-
Jag bestämmer mig för att jag är osynlig och får hjälp av en snäll hundägare att samla in gänget och snabbt stoppa in dem i bilen igen.
Ica Maxi på Storheden har nog aldrig haft så leende kunder förut 😀
(jag kollade försiktigt i NSD om någon passat på att filma- det hade ju jag gjort om det inte varit mina hundar- men. tack och lov- ingen journalist va5 på plats just då



Det blev till slut lite jobbigt att pendla – bara för att sova hemma – i röran, så vi bestämde att ”flytta” veckovis istället
Det finns ju vissa saker som ändå måste skötas på mörön (som fixa-golvet-killarma inte gör) typ vattna blommorna. mata mina surdegar och ha koll på kombuchan som ”puttrar” på.

En sak är då helt säker-
När Monicas Råneå inflikades i reviret får hennes s grannar inte röra sig speciellt mycket utan att det uppmärksammas- ljudligt
Vaktstyrkan är redo och laddad

– minst sagt rörigt just nu

När köket ser ut så här och allt som normalt brukar finnas i ett kök härbärgeras i andra rum, kyl, frys och spis är obrukbara och hopträngda vid kaminen … då kan man hålla sig för skratt

inte så mycket kvar av köket

Tack och lov får vi låna ett helt hus av bästa vänner , blev bjudna på supergod middag av andra vänner ( och fick dessutom med oss skaffning ”hem” ) så vi överlever och det går ingen nöd på oss… i slutändan blir det säkert riktigt fint och bra med nytt vackert golv och fräscht kök.

Hundarna (utom Ellen förstås) fick testa hundgården.
Hugo verkade tycka det var jättespännande , gjorde kullerbyttor och grävde och dök i snön.
Saga däremot stod blickstilla på bakbenen och blängde förnärmat på oss, hundgård var ingenting för henne, så hon slapp och fick vara med Ellen. Bull som finner sig i det mesta hoppade upp på bänken och ägnade sig åt att hålla full koll på de som passerade på vägen

Vädret var fantastisk, närheten till älven där isen börjat lossna gjorde hundpromenaderna både spännande och full av nya lukter
Det brusade och dånade när isblocken lossnade, både Hugo och Bull är ju väl så badglada, så runt vattnet var det strikt koppeltvång

islossning ”light” men häftig ändå

Senare på kvällen åkte vi hem för att komplettera lite mat och annat som vi glömt att man kanske kunde behöva på ”turne´” och på Mörön trampade tranorna runt bland vass och isvatten
Nu är våren på väg på riktigt-(även om det såg lite kallt ut för tranorna.

…efter påsk

Nu är våren här på riktigt och påskhelgen har varit ljuvlig
Vi var bjudna på påskmiddag som hade både första- och andra förrätt, varmrätt och tårta och märkligt nog tycker man att man (jag) ”måste” smaka av allt-
Det tog minst två dagar att hämta sig

Eftersom vi nu har två löptjejer fortsätter dom dubbla promenaderna-
Bull hängde på Hugo, men så såg jag att Bull började se ut som en broiler, massor med fina muskler- men väl så ”bulliga” och han började se väl så tunn ut
Bull har jättebra kondition, och jag tycker absolut alla hundar ska vara bra musklade, men en mops har ju inte ”Hugo- längd på benen” så det hade nog blivit lite väl mycket spring några dagar
och Hugo var rätt nöjd med att få lite egentid- det blev lite spår, uppletande och kurragömma

Vi hade ju planerat att börja tömma köket, men det var så ljuvliga dagar så det gick inte att vara inne- och när man väl gick in sent på eftermiddagen kändes det inte så lockande att mörka tömma

Jag passade på att baka lite, Ellen visade tydligt att hon ville ta det lugnt – och de andra slöade de med

– en som kan njuta av livet
Saga Siridotter har tydligen en överenskommelse med Hugo att var tredje-fjärde foderkula ur hans skål är hennes… han släpper ner dem på golvet och Saga förser sig snabbt… följden har blivit en icke försumbar rondör

Tömningen av köket måste alltså tas tag i, trots strålande sol och sommarvärme ute. Risken är att man får ordentligt med kaffedarr eftersom kaffepauserna ute i solen blir många
Lite får man ändå röra på sig när store ”lillrymmaren” känner att han behöver vidga sina vyer ( till grannens går och sen hem)

-nope

Idag blir det varken något om vackert vårväder, härliga skidturer eller skogen- (fast allt ingick faktiskt idag)
Idag fick killarna egentid i skogen, och det är så kul att se hur rollerna ändras med vilka som är med.
Ellen är den som alltid går först, fångar upp dofter och gör små avstickare- och i hasorna har hon resten av gänget, i alla fall Hugo- Ellen är hans stora idol

Nu när det bara var Hugo och Bull kom ju frågan vem som skulle ta täten.
Bull hänger oftast på Ellen och Hugo – en bit i alla fall- blir det för långa utsvävningar kommer han skuttande tillbaka och gör sällskap med oss 2-beningar, till nästa avstickare. Han springer klart längre sträcka än vi avverkar genom sina ”hålla koll på” svängar mellan oss.

Så Hugo sprang först, men inte så långt före mig. Det såg nästan ut som om han hade ett osynligt koppel, inga större avvikelser åt sidorna utan 10-15 meter före mig
Bull hade jag nästan kunnat tävla lydnad med, han gick ”fot” vid min vänstra sida hela vägen, och där brukar han inte befinna sig utan alltid en liten bit framför.
Uppenbarligen litar dom inte riktigt på att jag ”kan” vägen, så det gäller att hålla ordentlig koll när inte Ellen är med

– vårvintern- den femte årstiden

En årstid som vi här uppe i norr är ensamma om att ha, och som är fullständigt underbar.
Några plusgrader på dagen, en vårsol som värmer och gnistrande snö… Bara det gör att man ( i alla fall vissa i den här familjen ) påminns om varför man bor här uppe. Andra familjemedlemmar tycker vintern är alldeles för lång och skulle flytta till varmare trakter omg om erbjudandet gavs 😀
Jag älskar dessa dagar och sticker ut så snabbt jag bara kan på morgonen, och de 4-benta hänger glatt med och verkar gilla vädret de med


Vi skulle kunna vara ute hela dan´, men just nu får ju vår löp-fia Saga stanna hemma så det blir lite trist om alla andra är borta för länge

Det börjar tina fram lite grönt här och där i skogen, och tydligen finns det massor av nya spännande dofter där. Tyvärr håller inte snön när man lämnar skoterspåren så det blev en del ”snösimmande” för vissa.
Hugo såg lika olycklig och förvånad ut varje gång han sjönk igenom och fick kravla sig tillbaka

Det verkar som om vi får behålla dessa fina dagar även över påskhelgen sen håller nog inte ens skoterspåret längre.
Men då börjar vårt jobb att tömma för golvbyte efter vattenskadan i köket. DET ser jag inte fram emot.
Tack och lov har vi fått låna ett hus så vi slipper balansera omkring på trossbotten …

det där med att ”fastna” i något

Ibland börjar jag fixa med något som ”bara” ska ta en liten stund. Ofta inträffar det när jag egentligen skulle göra något annat ( lite tråkigare) och så är jag fast och glömmer både tid och rum
Det kan vara en liten detalj som jag inte riktigt får till som jag vill, många gånger något som ingen annan än jag märker men det spelar liksom ingen roll
Jag kan utan problem repa upp ett helt bakstycke på en kofta jag stickar för att det alldeles i början fanns ett litet fel-
Men jag kan också bara hålla på med något som bara är kul och intressant, och tiden bara rusar iväg
Mao- i morgon blir en dag när jag får ta tag i sånt som redan borde varit gjort.

om ingen annan fixar disken så måste väl Hugo ta tag i det

Men vi har hunnit ha finfrämmande på farmen när Lule-Sigge kom på besök ett par dagar
Sigge är en riktig myspropp. Precis som sin bror Bull är han fullständigt övertygad om att han är störst, bäst och vackrast .
För några år sen var det en del gruff mellan bröderna, svårt med två som tävlade om kungadömet- men nu är de äldre, visare och kanske lite tröttare och accepterar varandra utan problem
Eftersom vi hade Saga i höglöp fick killarna hänga med Ellen, Sigge verkade gilla läget och var rätt imponerad av henne.