-nope

Idag blir det varken något om vackert vårväder, härliga skidturer eller skogen- (fast allt ingick faktiskt idag)
Idag fick killarna egentid i skogen, och det är så kul att se hur rollerna ändras med vilka som är med.
Ellen är den som alltid går först, fångar upp dofter och gör små avstickare- och i hasorna har hon resten av gänget, i alla fall Hugo- Ellen är hans stora idol

Nu när det bara var Hugo och Bull kom ju frågan vem som skulle ta täten.
Bull hänger oftast på Ellen och Hugo – en bit i alla fall- blir det för långa utsvävningar kommer han skuttande tillbaka och gör sällskap med oss 2-beningar, till nästa avstickare. Han springer klart längre sträcka än vi avverkar genom sina ”hålla koll på” svängar mellan oss.

Så Hugo sprang först, men inte så långt före mig. Det såg nästan ut som om han hade ett osynligt koppel, inga större avvikelser åt sidorna utan 10-15 meter före mig
Bull hade jag nästan kunnat tävla lydnad med, han gick ”fot” vid min vänstra sida hela vägen, och där brukar han inte befinna sig utan alltid en liten bit framför.
Uppenbarligen litar dom inte riktigt på att jag ”kan” vägen, så det gäller att hålla ordentlig koll när inte Ellen är med

– vårvintern- den femte årstiden

En årstid som vi här uppe i norr är ensamma om att ha, och som är fullständigt underbar.
Några plusgrader på dagen, en vårsol som värmer och gnistrande snö… Bara det gör att man ( i alla fall vissa i den här familjen ) påminns om varför man bor här uppe. Andra familjemedlemmar tycker vintern är alldeles för lång och skulle flytta till varmare trakter omg om erbjudandet gavs 😀
Jag älskar dessa dagar och sticker ut så snabbt jag bara kan på morgonen, och de 4-benta hänger glatt med och verkar gilla vädret de med


Vi skulle kunna vara ute hela dan´, men just nu får ju vår löp-fia Saga stanna hemma så det blir lite trist om alla andra är borta för länge

Det börjar tina fram lite grönt här och där i skogen, och tydligen finns det massor av nya spännande dofter där. Tyvärr håller inte snön när man lämnar skoterspåren så det blev en del ”snösimmande” för vissa.
Hugo såg lika olycklig och förvånad ut varje gång han sjönk igenom och fick kravla sig tillbaka

Det verkar som om vi får behålla dessa fina dagar även över påskhelgen sen håller nog inte ens skoterspåret längre.
Men då börjar vårt jobb att tömma för golvbyte efter vattenskadan i köket. DET ser jag inte fram emot.
Tack och lov har vi fått låna ett hus så vi slipper balansera omkring på trossbotten …

det där med att ”fastna” i något

Ibland börjar jag fixa med något som ”bara” ska ta en liten stund. Ofta inträffar det när jag egentligen skulle göra något annat ( lite tråkigare) och så är jag fast och glömmer både tid och rum
Det kan vara en liten detalj som jag inte riktigt får till som jag vill, många gånger något som ingen annan än jag märker men det spelar liksom ingen roll
Jag kan utan problem repa upp ett helt bakstycke på en kofta jag stickar för att det alldeles i början fanns ett litet fel-
Men jag kan också bara hålla på med något som bara är kul och intressant, och tiden bara rusar iväg
Mao- i morgon blir en dag när jag får ta tag i sånt som redan borde varit gjort.

om ingen annan fixar disken så måste väl Hugo ta tag i det

Men vi har hunnit ha finfrämmande på farmen när Lule-Sigge kom på besök ett par dagar
Sigge är en riktig myspropp. Precis som sin bror Bull är han fullständigt övertygad om att han är störst, bäst och vackrast .
För några år sen var det en del gruff mellan bröderna, svårt med två som tävlade om kungadömet- men nu är de äldre, visare och kanske lite tröttare och accepterar varandra utan problem
Eftersom vi hade Saga i höglöp fick killarna hänga med Ellen, Sigge verkade gilla läget och var rätt imponerad av henne.

Alla är missnöjda

-utom möjligen jag då
Saga är sur för att hon inte får vara tillsammans med mopskillarna
Hugo som faktiskt får vara i samma rum fnyser hon bara åt, det kan ju möjligtvis bero på att han gärna luktar henne i rumpan, men tror att hennes minst av allt diskreta inviter är en ny lek sen knallar han iväg och lägger sig i soffan.
”Lilla” Hugo är nog inte riktigt på det klara vad som förväntas av honom.

Bull och Sigge däremot har inga funderingar, de kommer glidande som radiostyrda torpeder när man minst anar det- så dom har jag fullständig koll på…hela tiden
För att få lite lugn och ro till slut fick alla killarna varsitt rejält älgben att sysselsätta sig med- i varsitt rum- och det överträffade till och med en väldoftande Saga

man kunde ju önska att Bull kunde tillbringa lite mer tid så här…men icke

Ellen tyckte det var väl så stojigt och stökigt ett tag och mullrade till ordentligt, så även hon fick ett älgben och eget rum
Kvar i köket blev jag och Saga, som naturligtvis också fick ett älgben för att trösta sig med när kavaljererna blev förvisade
Inte helt lätt att vara hund alla gånger, tur vi har många rum.

-stenhård skare och blåst


Det finns ett litet problem med aprilvädret… en hel del snödrivor ligger kvar, skaren är hård efter kalla nätter- så letar man hittar man ställen där man bara kliver över stängslet och vips- skogen är bra mycket större än den inhägnade tomten
Som tur är är det inga ”stora” rymmare, Bull och Hugo- de springer runt grannens hus och kommer glatt hem när man ropar- än så länge
Men det kan ju komma en bil eller någon som är hundrädd- så just nu är det stenkoll när de är ute på tomten
Jag tycker inte heller om när lösa okända hundar kommer springande, speciellt inte när man ute med sina egna hundar (oftast på kopplade)
Det är så lätt att det kan bli tjafs, i synnerhet om några hundar är kopplade och andra inte, och man har inte så många sekunder på sig att bestämma strategi om det börjar mullra hos någon
Jag tillhör också dom som inte vill att (alla) hundar man möter ska hälsa på mina hundar. Nu är det inte så många som vill att deras lilla vovve ska hälsa på Hugo eller Ellen, men med mopsarna råkar man ofta ut för det. Har man ett gäng hundar hemma vill man inte riskera att få kennelhosta, förkylning, magsjuka eller något annat som lätt smittar mellan hundar, så det är inte alltid för att man är sur och tråkig man inte tillåter hundarna att hälsa

Vi hade ju finbesök i helgen när Ernst nya familj kom förbi, och en av mina nya favoritkillar blev definitivt Oliver ( 10 år sådär)
Vi satt och pratade och gullade lite med Ernst när han hörde Kamrat H prata på övervåningen
– Har du en kille? kom frågan- en smula förvånad 😀
Ålder är visserligen bara en siffra- men det var många år sen någon frågade mig om jag hade ” en kille”- det lever jag länge på 😂.

  • Och snart kommer vår kenneltjej upp igen- hela gängets bästa kompis . Detssutom får vi en ny chans att fylla frysen med chokladkakor, chokladgodis- och kanske även lite nyttigt bröd

– lördag

då åkte han vidare norrut- Snygg Ernst-
och det kändes som att det kommer att bli riktigt bra
Dom verkade klicka helt ok , hans nya lill-Husse Oliver och Ernst
Oliver hajade direkt hur Ernst helst av allt ville bli kliad så ”the King” var mycket nöjd- de blir nog en bra kombo

Vår lilla löp-fia, Saga ställer ju till lite oroligheter bland killarna.
Även om hon inte ännu är i höglöp så tycker dom hon är sååå snygg och intressant
Så vi separerar i olika rum- och promenerar i olika gäng.

Idag fick alla utom Saga komma ut på en långprommis (hon var iofs rätt nöjd med att titta på hockey och käka godis tillsammans med kamrat H)
Det var riktigt härligt i skogen, men nu har den jobbiga ”mellanperioden” inträtt då snön inte bär, det är vatten på myrarna och skoterspåren håller inte inte ens för en bordeaux,
Skidor kan fortfarande fungera på vissa ställen, men det blir väldigt jobbigt för hundarna att plumsa fram … så det får bli skogsvägar ett tag framöver

Hugo har till slut insett att man faktiskt kan kliva över plogkarmar

– det finns bara en…

Snygg- Ernst alltså- en mopsherre i sina bästa år
8 1/2 år gammal men rör sig som en ungdom ( för det mesta i alla fall)
Han kom förbi idag, en liten mellanlandning – och lyckan var stor på farmen
Saga som just nu löper tyckte det var häftigt med ytterligare en kille att tråna efter
Hugo var barnsligt imponerad av ” Ernst the man” medan Bull var lite mera cool
och Ellen hade riktiga glädjefnatt att Ernst äntligen var tillbaka

Ernst tillbringade ju en stor del av sommaren här och man märkte tydligt att det var stor igenkänning när han kom tillbaka – han var efterlängtad
Ellen busade och kråmade sig och verkade helt införstådd med att det var bara för hennes skull han kommit- till slut blev tom Ernst less över den intensiva uppvaktningen

Men snöhögarna var kul, likaså att promenera den ”vanliga” vägen tillsammans med Ellen och så klart bajsa mitt på byvägen utanför grannens hus… exakt som det brukade vara.

Imorgon åker han vidare på nya äventyr, och den som får tillbringa sin tid med Ernst kan skatta sig lycklig

– en bit in på 2019…

och jag har verkligen funderat fram och tillbaka hur jag ska göra med hemsidan och bloggen- lägga ner eller fortsätta
Det kändes konstigt att ha en kennelsida när jag inte planerade några fler valpkullar, och eftersom bloggen var kopplad till hemsidan och hundarna kändes det svårt att variera. Det blev mest ”hundar i skogen”
Men
Jag gillar ju hundar, att fotografera och knata runt i skogarna med gänget-
men även att baka, sticka och väva och fixa med lite annat…
Så det är vad det kommer att bli…. lite av varje
Vi får väl se var det hamnar- lite spännande känns det att starta på nytt

– ännu fler mopsar på farmen…

  • inte kollomopsar utan ”vi hälsar på” mopsar

Å´kul att träffa dem och deras ägare.
Det finns en enda – en av alla valpar som fötts och vuxit upp på farmen som verkligen inte gillar mig och aldrig har gjort
Hon är sötare än socker, och både mamma och mormor finns kvar här- men Polly skulle aldrig frivilligt hoppa upp i min famn – eller gu´förbjude ge mig en mopspuss –
Jag får hålla i henne och pussa lite på henne- men så snabbt hon bara kan hoppar hon ner igen 😀

Jag har ingen aning om var och när jag har förnärmat den lilla pluttan- men nån gång har jag tydligen gjort det- och man kan ju inte älska alla här i världen 😀

Med hennes ”brorsa” Sigge är det tack och lov tvärtom – han hoppar glatt upp i famnen och översköljer en med ”blöt mopskärlek” så det känns rätt ok ändå.

 

Vi har ju haft några riktigt varma dagar, och efter regnet kom värmen tillbaka.
En dag var Ernst inte alls i form, han kräktes och mådde  riktigt illa.
Jag provade med ”snäll” mat- men allt kom upp direkt- till och med vattnet han drack  När magen töms så totalt blir man lite orolig- det kan ju vara så att de fått ner något  olämpligt i magen eller  hittat någon vattensamling ute där vattnet inte varit fräscht-
Jag kokade vätskeersättning så han skulle få i sig lite salt och socker i alla fall- men samma där- det bara vände i magen.
Fortsätter det så och de inte får behålla något måste man fara in till veterinär och röntga så det inte ligger något i magen- men Ernst var inte skakig eller darrig på benen så jag beslöt att testa överkokt ris som magen brukar kunna tåla- även om den är alldeles tom
Ris kokt i mycket vatten med lite salt  i cirka en timme ser inte så välsmakande ut… men jag gav honom först 1/2 tesked, efter ytterligare en halvtimme 1/2 tesked till- och han fick behålla det
Vi fortsatte under kvällen med 1 tesked varje halvtimme tills han fått i sig kanske 1/2 deciliter- och då var det en mycket piggare Ernst som skuttade omkring.
Han ville gärna smaka av de andras mat, riset var väl lite trist… och redan dagen efter var han precis som vanligt

 

Hundarna har badat mycket i sommar, och de dricker ju lite här och där – både i havet och  lerpölar.
För det mesta märker man inte av det, hundar måste ha järnmagar som filtrerar bra- men algblomning och liknande kan ju vara livsfarligt och snabbt bli akut så det gäller ändå att se upp lite  (om man hinner och kan)

 

 

lilla fotomodellen Klara har ju åkt hem till sin matte ( man ser riktigt hur pinsam Siri tycker hon är med att alltid posera framför kameran 😀

 


– och istället kom Hedda-pedda på besök.
Hedda  är nog en av de roligaste knäppaste mest godhjärtade mopsarna jag vet .
Det bara snurrar av bus i huvudet- och lyckligast blir hon om hon lyckas sno något av metall (matskål, decilitermått ) helst direkt ur diskmaskinen som hon kan springa runt och smälla och fibbla med.

Just nu är alltså farmen ganska ”full” med mopsar…det  märks inte minst när vi är i skogen-
det gäller att räkna hur många som hängde med hemifrån så samma antal är med tillbaka
 

– nu kom det äntligen…

  • regnet
    Jag vaknade av att det studsade mot taket, vräkte ner – och jag måste erkänna att jag log i mjugg
    – äntligen-
    Att sen gå ut tidigt på morgonen och känna den där lite krispiga luften som tidig höst har-
    – helt underbart,
    (- jo jag vet att det ska bli jättevarmt igen om några dar- men tills dess njuter jag)

I sommar har vi verkligen fått träffa många av ”våra” valpar, några som vi inte sett sen de flyttade 10 veckor gamla, andra har vi träffat lite då och då- men länge sen sist, och vi har dessutom fått låna några av dem på ”långlån” (lite som bibliotekens sommarlån) och det är så himla kul.

Igår kom fina Rune och hans (lika fina) matte på besök- och vilken charmör han blivit
Han tyckte först det var lite läskigt med Ellen och Hugo som är minst sagt burdusa i sitt sätt att hälsa gäster välkomna, men ganska snabbt insåg att Rune att de var möjligen lite större än vanliga mopsar- men ”mopsar” var de i alla fall
 
                          – sötRune hatade att bli blöt på tassarna- men var ju ändå tvungen att blöta ner alla fyra

 

Klara, den lilla fotomodellen var också här på helgvisit, och hon visade tydligt att hon fått lite finare vanor som ensamhund
Är det fika så är det fika- och en av stolarna stod det definitivt Klara på…(om man inte kunde sitta på bordet direkt)
– men hon glömmer aldrig att posera så snart en kamera kommer fram <3

 

Efter sen middag och kvällspromenad verkade Ellen tycka att nu var det väl ändå dags att ta kväll…