– 40- åriga kriget :-D

Njä, inte riktigt men dock ett jubileum

5 april 1980 i Lund

Idag för 40 år sen stod vi i Rådhuset i Lund och sa Ja

Vi hade planerat att fira det med en fest, men nu ni coronatider fungerar det inte så bra. Det fick bli ”hemmafirande i splendid isolation” och det var rätt ok det med.
Extra kul att de vänner som var med när det begav sig hörde av sig på facebook och så klart tyckte det var som igår …. (ju äldre man blir ju sämre blir uppenbarligen minnet)

En sak som blir tydligt när vi inte längre kan sträffas är hur viktiga sociala medier är. Vi håller kontakt med barn och barnbarn på FaceTime , och pratar med den äldre generationen i telefon .
Man anpassar sig fort till att leva på ett annat sätt även om alla så klart hoppas ”exilen” ska ta slut så fort som möjligt.

– jag pillar på med lite hemsidor

dock inte min egen som är så långt från uppdatering som möjligt
Jag ska väl ”ta tag” i den… men har inte bestämt mig riktigt hur och på vilket sätt.

Just nu har vi dock underbara dagar, man vill ut i solen tidigt på förmiddagen och helst inte gå in förrän solen gått i moln på kvällskvisten
Vintervit skare, en vårsol som börjat värma litegrann och ”solhörnan” vid hönshuset som är en perfekt fikahörna,
Till och med hundarna verkar ha fått vårkänslor, leker och busar-( tom Ellen)- den här tiden är verkligen den bästa här uppe i norr

Det var rena ”Lets Dance” med jakt- och brottningslekar, det gäller att passa sig så man inte hamnar i vägen

-snygg Hugo-
och Ellen-fotomodellen måste ju bara hamna på bild
– även om Ellen en stund senare gled iväg mot skogen till exakt det ställe där hon ( och Hugo ) brukar kliva över stängslet… men just idag skulle hon tydligen ”bara lukta på en blomma”…tro det 😀

Väl inne efter flera timmar i skogen och på gården var det trötta hundar som la sig att vila. Allra snyggaste Hugo visade att en Ddb har så många olika snygga face att visa upp- sen slocknade han i soffan

– det där med listor

Jag gillar listor … älskar att skriva dem ju mer detaljerade desto bättre.

Jag planerar ofta vid morgon teet vad jag ska göra under dagen (om jag inte gjort det kvällen innan) och för det mesta ser det väldigt bra ut på pappret- rätt prudentligt till och med
Men…
så råkar jag fastna i något helt annat som sabbar planeringen
Det kan vara ett program på SVT play (livsfarligt om det dessutom har flera avsnitt som följer efter varandra, ett radioprogram eller en podd…
och där rubbas tidsschemat.

dom har lärt sig.- dom röda-.

Det kan ta en stund innan vi kommer iväg, även om jag redan har på mig stövlarna- dom verkar ha koll på att det stod ”skogen” på listan- men-
inser att blir lite förskjutning-
även om det finns en superbra lista kan det komma ”något” i vägen – lika bra att vila tills det ”något” gått över

– ja, då var jag här igen :-D

Lite trist blir det ju när man inte kan göra precis som man vill. Eller kan och kan… men sunt förnuft säger att man inte bör…
Vi håller oss hemma, eller kanske mer ”inte träffar folk”- men så kommer det läget när man ändå gör ett litet avsteg, träffar någon IRL håller avstånd, men får det där härliga samtalet, glada skrattet och känner att just de besöken och mötena gör att man orkar med exilen ett tag till-
och så de viktiga telefonsamtalen, FaceTime- och Skypesamtalen – det gör att man ändå kan ha kontakt med sina vänner, även de som ligger hemma- ”Corona- eller något annat ” isolerade- och så vid något enstaka tillfälle kanske man också kan träffas… på lagomt avstånd

Jag tänkte på en sak när jag pratade med Joel som har det tufft med två pigga ungar i den totala isoleringen i Spanien, där man verkligen inte får lämna sin bostad mer än för matvaruinköp- om man inte har hund.
Där har hundägare satt upp lappar där man lånar ut sin hund för en promenad så människor kan komma ut i solen en stund
Tänk så lyckliga vi är som har våra 4-.beningar som måste ut varje dag, oavsett Corona eller andra orosmoment
Hur många av oss skulle gå långa promenader om vi inte hade en hundkompis som sällskap. Jag skulle definitivt inte göra det, dels vore det tråkigt, och vad vore vitsen….

Så- än en gång- så himla priviligierade vi är- vi hundägare

– lite spännande…

att skriva så här i ”smyg”
Jag är inte ännu helt övertygad om att det ska bli en fortsättning- vi får väl se var vi hamnar,

Vi befinner ju oss i någon sorts ”halvfrivillig ” karantän / exil. Vi räknas som riskgrupp och ska hålla oss ifrån större folksamlingar- så vi håller oss ”på byn” Här är ju inte mer befolkat än att man utan större problem helt kan undvika att träffa någon- i alla fall inom den stipulerade 2 meters gränsen.
Lägg till det solglänsande isar som fortfarande håller för både skid- och sparkturer och skogar där hundarna hittar spännande dofter
– Då är exilen helt ok…
Än så länge räcker maten även om frukt och grönsaker skulle behöva kompletteras-och till och med det kan man beställa hem… så ingen klagan

Men vissa dagar kan ju bli lite sega i alla fall.- Vädret är inte så kul, byavägen är glashal och det blåser kalla vindar.
Och då får man en liten Hugo som visar hur oroligt trååååkigt han tycker det är. Han retar Saga, drar iväg med hennes bädd ( ofta får hon åka med en ofrivillig sväng) retar Ellen och är allmänt stökig.
Då är det bara att hitta på ngt… en liten gissningstävling kanske

– jag gjorde ”märkliga” läten, och en liten stund roade det Hugo
– medan Ellen verkade undra vem som var mest knäpp
– lite fint sällskap fick vi vid fågelbordet

– inte riktigt säker

på att det kommer att bli en ”kontinuerlig” blogg igen.

Jag slutade blogga när jag bestämde att inte ha någon fler valpkull på Nordanvinden- det kändes lite konstigt att helt plötligt börja skriva om andra saker än valpar och hundar- bara sådär …

Och jag har funderat
Men, det händer ju en hel del saker i livet- inte bara hundar- så vi får se
Den återuppväckta bloggen kommer kanske att handla om – hundar, surdeg, bakning, stickning, Kombucha och livet i största allmänhet…

Det kan ju vara lite kul att ha lite minnen på nätet- och ”fotar” gör jag ju fortfarande – i massor-

Just nu i ”coronatider” befinner vi oss som ”frivilliga eremiter” – vi ’är inte i karantän men träffar -” inga andra som träffar andra människor”-
Jag blev lite full i skratt när jag pratade med vårt 8-åriga barnbarn som berättade om vad dom pysslade med- och jag frågade om dom var i karantän (lite skämtsamt) – och fick svaret… Nä, bara en helt vanlig söndag

Och lite så är det kanske. Det som för många människor bedöms som nån form av karantän är bara helt vanligt liv för andra.
Man drar ner på vissa saker, besöker inte sin affär så ofta, vistas inte där det är en massa andra människor , men för övrigt ser livet ut ungefär på samma sätt.
En viktig sak är dock att undvika att besöka dem i riskgrupper, hur trist det än är får man umgås på Skype eller FaceTime – men för övrigt blev inte livet så förändrat som man befarade

Jag tycker det är helt fascinerande att det redan nu- bara några veckor efter att man ”stängt ner” en smula av sitt vanliga liv ser att fiskar, fåglar och naturen börjat blomstra i tex Venedigs kanaler och på andra platser

Förhoppningsvis kommer vårt liv efter Corona att ge oss tankeställare om hur jorden behöver en paus från allt ”skit” vi belastat den med

– lugna gatan

… eller kanske snarare lugna tomten. Det är übervarmt och tom hundarna drar ner på farten
De flesta söker sig till skugga- utom Ellen som lägger sig raklång på gräsmattan, precis där solen gassar som mest.
Jag kan bli lite rädd att hon ska få solsting, men hon är ju vuxen och borde känna när det blir för varmt, fast man vet ju inte


Jag har haft lite tjafs med personer som inte vill / kan se att alla hundar kanske inte är riktigt lika bara för att de är av rasen hund.
Jag kan mycket väl förstå att främmande personer inte är riktigt bekväma med att möta Ellen o Hugo bara ”så där” Alla som känner dem vet ju hur snälla och vänliga de är, men för någon som ska komma in och dessutom jobba i huset kanske det inte känns riktigt bekvämt till en början. Till slut ledsnade jag och skickade dessa bilder och påtalade att det inte bara mopsar som fanns här… har ännu inte fått svar så vi får väl se?

MopsEllen och Agnes mellanlandade här några dagar, och Hugo och Agnes har något speciellt gemensamt. De leker och busar, och det ser härligt ut när lilla Agnes fräser ifrån när Hugo busar lite väl mycket och Hugo genast lugnar ner leken.
Det syns tydligt när det kommer besök som hundarna känner, även om det gått lång tid sen de träffades sist så är det liksom bara ”hej hej” och sen är hälsningen överstökad. Nya bekantskaper ska kollas lite mer noggrant, nosas igenom och kollas upp vad det är för filurer

– massor av jobb, massor med mygg

Som vi har slitit för att få ordning. Rensat, kastat, gjort om och gjort ”rätt” . Nu är det nästan klart, ett antal sopsäckar har förts till återvinningen och det börjar kännas riktigt bra.
Gräsmattan har klippts några gånger- och vips orkade maskrosorna titta fram, och trädgårdsmöblerna är på plats. Min hammock ska få lite ny färg, och blomlådorna fyllas… sen är det precis som ”vanligt” igen
– eller nästan- allt som vi rensat borde ju ge mer ”luft” i skåp och lådor. Men det börjar kännas ”hemma” igen



Det har varit rejält varmt, och vi har inte riktigt haft tid att fara och bada eller hitta på så mycket.
Hugo har haft lite tråkigt när vi mest varit inne och burit grejer hit och dit. Han vill busa och leka, helst brottas rejält med Ellen, som då föredrar att ligga och slappa i värmen. Ibland ger hon med sig och det blir några ordentliga nappatag- och man ser att Hugo är överlycklig, men andra dagar fräser hon ifrån och till slut ger han upp och hittar på något annat
Som att gräva upp gräsmattan….

en lycklig ”grävarnbetare”
sen gäller det ju att vakta sitt grävda hål

Tyvärr innebär värmen att myggen dykt upp i stora horder. Vi försöker ta skogspromenaderna när det blivit lite svalare på kvällen – men det gäller att ha rejält med myggmedel (Kamrat H dränker sig i Djungelolja medan jag förlitar mig på Thermacellen). Oavsett får man röra sig hela tiden, annars attackerar dom oavsett hur väl man smort in sig.
Hemma på gården får man hitta skugga där man kan.

Och mellan allt plockande och fixande måste man ju pausa med lite vardagsgörande, baka bröd, dricka kaffe och klippa klor, och för en gångs skull har vi inte ett gäng mopsar som slingrar som ålar när klotången kommer fram.

lite filande efter klippning

Och efter en sval nattpromenad blev det kväll även på farmen

Ellen älskar att knöla ihop sig i mopsarnas säng (när hon lite brer ut sig i soffan) mopsarna ligger ovanpå sin bädd och Hugo föredrar egen bädd där han kan kan sträcka ut ordentligt

Ibland…

är dom billigare än gratis, dom två sötnosarna. Den ena, knorrisen, rymmer så snabbt han kan, klättrar, gräver och donar- och någonstans hittar han alltid ett litet hål han kan komma igenom. Tack och lov är tydligen rymningen själva grejen, han kommer alltid direkt in på gården och ställer sig på bron. Men det kan ju komma en bil just den sekunden han kommer ut på vägen, så kamrat H lagar stängsel, täpper till hål – och Bull hittar nya utvägar.

Den andra sockersmulan, den röda, har på allvar gett sig in i ”destrueringsbranchen” och det helst vara plast och elektronik- gärna kombinerat. Mao så rycker skarvsladdar, hörlurar, plastkrukor – det som går att komma åt och bita sönder i smådelar- helst i skydd av natt och mörker
Tack och lov har han hittills dragit ur kontakterna innan han demolerat resten av sladden, men man blir ju livrädd

partners in crime

Afrikavärmen har överfallit även oss, och jag är ju ingen älskare av just det- men alla verkar bli så glada av sol och värme så jag håller lite låg profil på värmefronten. Jag njuter i skuggan, och ska skaffa mig en riktigt stor och fin solhatt – och absolut- även jag tycker det är skönt när altandörren kan stå öppen, fåglarna kvittar och nytvättad tvätt fladdrar ute i vinden

Vi har ju flyttat hem igen, gräsmattan är klippt och det går sakteliga framåt med att få in allt på sina ( eller nya) ställen i skåp och lådor. Det finns ju en fördel med att tvingas konfrontera alla grejer man samlat på sig, behöver man verkligen 10 olika pajformar ?
Byggdammet ligger som en gul hinna i varje liten vrå av skåpen så det tar lite tid att fixa med det, men på det stora hela är vi jättenöjda- det nya golvet lyser upp.

Bull och Klara kollar om det kanske kan finnas en smula kvar i den tomma fodertunnan

Lilla Klara har åkt hem, och jag tror absolut hon trivts riktigt bra hos oss, men vilka glädje”sånger” det blev när matte Margaretha kom och hämtade henne, Jag har aldrig hört Klara yla förut- men här var det lycka över alla gränser. Äntligen skulle hon få sova på sin kudde igen och återta positionen som den enda prinsessan i huset. Lika glad som hon var när hon kom lika glad var hon att få åka hem

– vaktstyrkan 😀

-idag får vi skylla oss själva

Vi började fixa lite lätt igår, torka ur skåp, diska undan och försöka hitta bland alla lådor och Ikea kassar. Inte helt lätt att lokalisera det man behöver, även om vi packade ner innehållet i varje skåp i samma kasse eller låda. När man väl lyckats lokalisera det man ville ha var det inte helt enkelt att ”balansera” fram just den kassen eller lådan

Det finns en fördel med att packa ner alla prylar från ett rum , lite KonMari, även om vi inte la ut allt från köket på golvet ( och ve och fasa)
Man inser hur otroligt mycket (onödiga) saker man har men hittar även sånt som varit försvunnet ( längst inne i något skåp)
Dessutom kommer man på att det kanske finns smartare sätt att förvara vissa saker än som det varit
Vem vet – det kommer kanske till och med att bli bättre 😀

nedpackat kök

Vi kollade med ”fixar killarna” om dom skulle jobba idag eller om det (förhoppningsvis) var klämdag – men icke – där var det jobb som vanligt.

06 ringde väckaren och regnet vräkte ner. Inte lite regn utan skyfall, så vi stängde in hundarna och beslöt att stanna hemma. Hundarna var bakom grindar så de skulle inte störa, eller nyfiket och närgånget kolla på allt som hände

Killarna kom- möttes av välkomstskall av hela gänget med Hugo på ”topp” och så for de. Inga sura miner, tack och lov, dom hade andra jobb att göra idag istället

Jag kan förstå att även om man inte är hundrädd kanske man tycker att en Hugo och en Ellen- även om de är bakom grindar känns lite osäkert, och det fanns ingen chans att hundarna kunde vara ute.

På måndag 06.30 packar vi bilen och åker igen…sen ska det nog inte dröja så länge innan vi kan flytta hem igen- för gott